MelTheDrog

Tisdag 7/4 2009

Jaha, så jag kommer travande från bussen påväg hem. När jag kommer så jag kan se hagen bakom ladan så räknar jag in fåren. Fyra stycken. En ilning far genom kroppen: Ettan kanske ligger och lammar! Utomhus! I så fall vore det första gången vi får något lamm utomhus. Jag fortsätter gå. När jag så kommer till slutet av diket, där det går för de små rara fåren att trava runt och gå närmare vägen, så hoppar något upp vid sidan av mig. Eller, inte precis vid min sida, men det kändes som det. Så såg jag att det var ett får. Ett av de gråa, och mina tankar går direkt till Ettan.
Men, vad konstigt hon beter sig! Hon hoppar ju upp mot kanten av diket, och glider ner igen.. Och hennes bakben ser konstigt ut när hon gör det... Så ser jag att hon sitter fast i en tråd av något slag. Jag springer över vägen, dumpar väskan vid en av grindstolparna och praktiskt taget kastar mig över staketet. Springandes mot dikeskanten sliter jag av mig jackan. Okej för att jag ska hjälpa tackan som sitter fast, men det finns risk för att trilla i, och då vill jag inte att min jacka hamnar där.

När jag kommer närmare får tackan panik. Mer eller mindre. Så hon kastar sig ännu mer desperat upp mot kanten. (Nu låter det som det är otroligt brant, vilket det inte är. Det är liksom halvbrant och sen ett ställe man kan stå på, och sen brant och sen dike/bäck.) När jag väl i nere och har tagit tag i henne, låtit henne lukta på mig och kan hålla fast henne så att hon inte trasslar in sig ännu mer, så lugnar hon ner sig. Det är nu jag vänder uppmärksamheten mot hennes bakben, som hon sitter fast i.

Efter att ha försökt att pilla loss det och insett att det helt enkelt sitter för hårt, så börjar jag leta efter mobilen. Den ligger - självklart - i jackan. För att kunna nå den måste jag släppa tackan, ta mig uppför dikeskanten, hämta mobilen i jackfickan som är ca tio meter bort och sedan måste jag hinna tillbaka innan min fina flicka får panik och skadar sig själv svårt. Okej.. Ett, två tre. Lugna, fina rörelser och... Skynda! Iallfall, så hann jag hämta den innan hon blev totalt tokig. Men hon blev lite rädd ändå. Väl nere igen så gör jag ett sista försök innan jag ringer efter förstärkning. Det är då jag märker att det ser ut som om tråden verkligen har skurit in i benet; som om det är ett sår... Det ser lite ut som taggtråd. Och jag vet att farfar har använt taggtråd för länge sen i hagarna, och på vissa ställen så finns det kvar. Det är då jag börjar må illa.

Ringring på farmor och farfar. Farmor svarar, och hon lovar att komma så fort hon kan. Eftersom jag nu vet att hjälp är påväg, så blir rösten lite hackig och jag känner att jag är rätt rädd. Så farmor trodde nog att jag var hysterisk och grät, och försökte lugna mig och sa att det antagligen inte var så illa som jag trodde. Jag skulle bara se till att tackan stod stilla. När vi lagt på så känner jag att det är en bra idé att ringa far och berätta vad som har hänt. Jag gör det, och han meddelar att han är upptagen, sitter i möte. Så jag förklarar panikerat att Ettan sitter fast i taggtråd, att farmor och farfar är påväg och att jag tyckte att han skulle veta det. Jag håller fast henne tills de kommer, och så. Så ringer jag när jag kommer in.

När jag har lagt på, så får jag lite problem med att hålla den lilla damen stilla. Hon tycker nämligen att det är väldigt tråkigt att göra det, och hon vill upp och beta. Men efter ett tag, när hon har förstått att jag inte tänker släppa henne, så fogar hon sig snällt. Lite bitande i tröja och i hår, men sånt får man ju räkna med. Sen att fingrar är en delikatess för får, det vet väl alla? När jag själv sedan har lugnat ner mig ordentligt, så börjar jag tänka efter... Ettan är smällfet. Hon ska ju lamma vilken dag som helst! Och hennes juver är sjukt stora... Men den här tackan har inte så stora juver. Och hon har faktiskt inte så stor mage heller... Jag börjar titta mig omkring efter tecken på att ha lammat, lamm, vad som helst. Så tittar jag en gång till på tackan och upptäcker: Det är ju AnnaBää! Eller LillStina, som gamla människor har valt att kalla henne. Jag tycker att AnnaBää är mycket bättre. Det är ju trots allt Mary som har döpt henne till det.

Nåja, efter att ha sett till att AnnaBää har något att tugga på ett tag så slappnar jag av lite. Nicholaus springer runt mig, så jag småpratar lite med honom. Och med AnnaBää, min söta, modiga flicka. Egentligen hade det kanske varit bättre om det var någon av de andra tackorna, eftersom hon är ett år och ser ut att få lamm inom de närmaste veckorna. Helst skulle det ju inte ha varit något får alls, men... Ja. Ni förstår vad jag menar, säkert. Jag hinner tänka en del där jag står. På när jag - vettskrämd - ringde hem till farmor och farfar för att 67:an eller 68:an hade hoppat ut ur boxen. Okej, hon var inne i lagården och allt, men jag var inte alls van på något vis då, och jag var rädd att hon skulle ha skadat sig. På när Stina lammade förra året, och allt blev så fruktansvärt fel. Det lilla dödfödda lammet i händerna på mig, det var hemskt. Han var ju så grymt liten! Fick inte ens en chans.

Efter ungefär tio minuter, en kvart så kommer farmor och farfar körandes. De hoppar ur bilen och in i hagen. Stackarna, båda hade ont i benen på ett eller annat sätt idag och var tvungna att klättra över staketet... Nåja, när de kom in blev AnnaBää rädd igen, men snart så lugnade hon sig. Eller, hon var så illa tvungen. Farmor klappade henne och farfar grabbade tag i bakbenet. Klippklipp, så var tråden snart borta. Till min lycka meddelade han att det inte var någon taggtråd, utan en eltråd utan el. Det hade inte skurit in i benet så att det blev blod heller.

Nu ska ni inte tro att jag inte vet skillnad på en taggtråd och en eltråd. En taggtråd har ju taggar lite varstans med jämna mellanrum, och är otroligt svåra att få bort. De kan också vara rostiga, eftersom det är (TROR JAG) förbjudet att använda dem nuförtiden. Och rostigt är inte bra. Eltrådar (iallfall den här sortens) är mer som en vajer. Så. Punkt slut, så enkelt var det. Men jag var rädd i början, och jag tänkte inte. Det var mer HJÄLP MIG NU än att tänka på vilket material det som gjorde illa AnnaBää var gjort av...

Nåja. När vi gick därifrån så konstaterade vi glatt att hon inte haltade, och att det var bra. Farmor sa att det var helt okej att komma förbi med Mary, men hon blev lite oroad av den vegetariska biten. Ingen fara, säger jag, för du behöver inte bjuda på lunch eller middag! Farmor vill iallfall bjuda på någonting, och efter diverse frågor så tror jag nog att vi har bullar och saft att vänta. Underbart! Farmor gav mig också en del tips på hur man bäst får en pelargon att överleva. Och det tackar jag henne väldigt mycket för.

Just nu hinner jag inte skriva så mycket mer, ska ner och se Kejsarn av Portugallien så att jag har sett hela den innan provet imorgon. Lyckas jag inte hyfsat på det, så vill ni inte veta vad Tina kommer att göra med mig... Nåja, det blir det sista av kladdkakan till det, och jag tänker nog antagligen tjata mig till att göra en när Mary är här. Hon MÅSTE smaka min, för den är godast. Mwoahahaha!

Annars vet jag inte. Dagen har varit helt okej. Lite dum. SOuppsatsen spökar fortfarande, men det är inga problem. Det löser vi. Men lite historiehjälp av vår älskar Storebror, såklart.

Gos på er!!

Dagens Citat?

""Livet byter riktning hela tiden", säger Katarina, räcker mej fatet med citronskivor. "Livet är inte ett vägval bara, det är korsningar och avtagsvägar hela tiden, man kan inte veta vilken väg som är bäst jämt, ibland kan man inte ens välja, Sonja. Ibland bara händer det, och så förändras det lite igen."" - Änglarnas Syster av Anna Jörgensdotter, kap. SONJA RITAR, sid. 145-146.

Yours

       Truly

  Mel

Söndag 5/4 2009

Jesus. Fucking. Christ. On a bicycle. Och jag har ingen aning om vad jag ska ta mig till.

Ni förstår, gymnasieval. Och hur gör man det?
Det ÄR fel att tro att det bara ska gå att välja, för det gör det inte. "Ibland handlar det inte ens om att välja." Återigen, Katrinamissbruk. För att ingenting fungerar annars.

Och när jag säger att jag inte kan välja, så är det för att jag är lat och oduglig, och jag vill egentligen inte gå gymnasiet, även om det är en slags fortsättning (, fortsättning, fortsättning). Jag vet inte var jag ska gå. Jag är inte säker på vad jag ska bli.
Eller... En slags lögn. För jag vill bli lärare. Eller psykolog. Eller möjligtvis kurator.
Fast vägen till allt det där är jättelång och jättekrävande, och ärligt talat, så har jag en otrevlig förmåga att bara ge upp. Och det är väl inte bra, men det är så det är. Ge upp, ge upp, ge upp. För det är så Mel är.

Och, betygen.

Nu ska jag skriva en uppsats om i- och u-länder för SOläraren Jenny. Om jag inte gör det, så kommer jag inte att kunna behålla mitt MVG i SO. (Som jag förövrigt inte direkt har gjort mig förtjänt av.) Visst låter det trevligt? Hon tycker också att jag inte har något annat val än att satsa på MVG, fast då ska man ha fotnoter. Och det funkar bara inte. Istället kör vi på VG, gör henne besviken, och får ungefär tio extra uppsatser att skriva för att kunna behålla MVGet. Hur låter det?
Dumt, antagligen. Men, jag gör hellre tio andra uppsatser (en borde nog handla om fängelsevården i Sverige, om man tar mina efter-idrott-utbrott på allvar. Och det tycker jag att vi borde göra.) än just den här. Faktiskt. Jag vet inte riktigt varför, kanske är det för att den ska vara objektiv och jag suger på sånt, även om jag inte kan uttrycka mina åsikter (om det ens finns några, för känslan är att jag inte borde ha några) och så.

Matten då? Mjo, jag ska sätta mig ned med den senaste månadens påsamlade läxor och göra ett försök. Lämna in. Se vad som händer.
Sen har jag värsta uppgiften på Idrott&Hälsa, där jag ska forska om olika sätt att hålla sig FRISK. Hähä. Vilken underbar tur att jag har en syster som utbildar sig till sjukgymnast, och som man kan fråga om massor av saker.
Sen har vi mitt drastiskt fallande betyg i vad-det-nu-är... Eeehh... Faktiskt, så är det nog både biologi och teknik. Vi hoppas på G. Eller något. Och därför, så borde vi verkligen höja betygen i diverse andra ämnen. Spanskaplugg, here I come. Det sägs ju att jag har lätt för språk, så nu så kör vi!

Jag slapp barmhärtigt nog idrotten i onsdags, eftersom jag fortfarande var sjuk. Dock, i torsdags så var jag med. Fast det var ingen riktig idrottslektion, för det var två stycken cirkusmänniskor där som lärde oss att jonglera, kullerbytta á la tigerhopp, hjulning, huvudstående, lingång och mänsklig pyramidbyggande. Det var otroligt trevligt. Jag har diverse gosiga citat därifrån, men det tycker jag att vi glömmer. Jag orkar inte leta fram dem nu.

Sist på lektionen så drog den danska människan fram en påse med glasbitar som han ville att någon skulle stå på. Pang på! skriker Mel och sätter sig för att dra av sig strumporna. Hon drar. Och drar. Och drar. Och drar. Inte alls så att det är något fel att ha lårhöga strumpor på sig! Eller hur? Nåja. Vi tar av oss dem och hoppar på glasbitarna. Här suckar säkert gamla och tråkiga människor, eller fnyser eller så. Men jag kan lova att mina fötter klev helt oskadade ur det hela. Detsamma gjorde de när jag travade runt barfota på Skansen i sjuan, med Angelica och vi gick utanför glasblåsningsstället, eller vad det nu är.  Glas är inte farligt.

Sen på lunchen så träffade vi på Micki. Härliga unge! Hon tyckte att jag skulle komma och hälsa på dem snart... Vad tycker Angelica om det?

I fredags så var det SOprov på allt det här med fattigdom och i- och u-länder. Frågar ni mig så gick det hyfsat bra. Även om det var objektivt skriveri som gällde. Det var dumt, för jag hade massor av trevliga saker att säga! Fast det blev väldigt mycket skrivet ändå.

Fast, dagen börjades med att jag var tvungen att lämna en Svenskalektion för att gå på ett elevråd som bara var bajs. Okej för att Tina inte var där, så jag missade ju inte att prata med henne. Däremot missade jag ännu mer på den film vi ser som det ska bli prov på på tisdag. Alltså måste jag försöka låna hem den, eller få provet uppskjutet eftersom jag inte har sett något av den. De tittade tydligen när jag var sjuk också. Och sen så är det så pass trevligt att jag kommer få se slutet.

Men! Jag överlevde dagen och blev hämtad av Thomas i Hallsta City. Vi åkte runt och lyssnade på min 80-tals skiva som Galadriel lånade. Det var en trevlig åktur. Jag blev sjungen för också. Det var väldigt fint. Det är hemskt att Bowies Let's Dance har blivit så missbrukad av tvprogrammet med samma namn. Jag hatar sånt.

Väl hemma hos Gabriel blev det... Jag vet inte. Prat&Gos och lite tv. Snart var det mat, och sen sov vi praktiskt taget. Eller, jag gjorde.

Igår så åkte vi in till Gabriels farmor i Sköndal. På kvällen skulle de gamla människorna iväg och titta på andra gamla människor som gjorde saker i en kyrka (fråga mig inte), och Gabriel och jag var inkallade som hundvakter. Pang på! Morris är en sjukt söt westie. Snabblärd, också. Rolig att leka med. En gullhund, helt enkelt.

Måndag 6/4 2009

Iallfall.. Så vet jag inte riktigt mer vad som hände i helgen. Det var väl mest obetydliga saker, egentligen. Visst, okej, Gabriel (vi?) "sårade" säkert, eller något, jag vet inte. Jag kan inte hjälpa, men jag ser det som lustigt. Delar av det. Och det är alltid roligt att bråka, tycker jag. Om man bråkar med människor som inte spelar roll. Eller hur?

På söndagen så kom far och hämtade mig rätt tidigt. Blä på det. Okej att jag hann tvätta lite, och hänga ut (Förstår ni!? Sommaren är nästan här!! Det går att hänga ute tvätt!) och... Jag vet inte. Skriva lite. Vara inne på Haket ett tag. Såna saker.

Idag så... Jag vet inte. Jag har gått runt och läst Kentboken, och är otroligt rädd för att jag ska göra den ofin på något sätt, och bli surad på. Jag är inte den som är speciellt rädd om böcker, ärligt talat. Fast, jag gör inte helt sönder dem. Och ni behöver inte vara rädda för att låna ut till mig. Liksom, fråga Fiskmåsen om inte hennes böcker är fina. Eller Storebror, fråga honom. Anna, om ni vill. Eller, hon ska ju just få tillbaka sina böcker. Men ändå. Fråga på biblioteket, om jag någonsin förstört en bok!

Sen så har jag och Alicia haft en otroligt fin lunch, med väldigt vackra citat. Och så var det sol, och man kunde gå ut, och en däckgunga som åker fram och tillbaka och studsar på småbarnens lekplats kan vara väldigt rolig, men också väldigt farlig, och man kan få hårda slag på både läppen och mellan benen, och sånt är inte okej. Man får heller inte gå runt med hål mellan benen, för då kan vad som helst hända. (Och OM det händer så är det ens eget fel, eller?)

Annars så... Ja, jag pratade med lärarna (de som behagade att komma) efter skolan, i deras rum. Det fanns fika där, och de gav mig inget!
Jag pratade iallfall om Operation Dagsverke, som i år samlar in pengar till utbildning åt krigsdrabbade ungdomar i Afghanistan. Och jag vet många skolor som är väldigt engagerade i sånt, och på vår skola så nämns det inte ens. Och när man pratar om det så får man samma bemötning som när man pratar om att vi borde ha källsortering i hemkunskapen, eftersom ämnet är för att hjälpa oss i livet, när vi skaffar eget och så, och då så borde vi få lära oss att källsortera eftersom det är bra för miljön. Eller hur? Men nejdå, det är så krångligt med sånt. Det är inte tillräckligt viktigt, och då behöver man inte bry sig.

Iallfall. Det här med Operation Dagsverke. Lärarna har, mer eller mindre, beslutat sig för att ge det en chans. Ta upp det på klassråd och så. Inte för att jag förväntar mig något, men det skulle vara trevligt om det blev av. Ni vet, att det känns att man faktiskt kan få något att hända. Göra en skillnad. Något.

Jag är gärna en drivande kraft i det hela, men så fort man kommer med idéer och allt vad man tycker, så är lärarna väldigt mycket en bromsande kloss. För att inte tala om rektorn. Som jag ser det, är de knappt intresserade. Och om jag kommer som elev och försöker dra igång det, blir de förvånade (det händer bara inte på vår skola!) och nästan rädda (eller något annat skumt) så det blir liksom inte av. Det är så grymt irriterande!
Okej nu, för att det kom lite pang på och de flesta lärare vill ha två år att förbereda något på, men ändå. Det går att anmäla sig efter den 10 april (som är den officiella anmälningsdagen), även om det krävs att man skickar ett mail. Men okej! Då kan jag skriva det. Så var det hindret ur vägen... Men nähä, det går inte för sig.

Sen efteråt när jag går mot bussen, så ringer kuratorn (hon hade suttit med och lyssnat) och hade några synpunkter. Hon är snäll, så det var fint.

Amanda kom och kramade lite på oss, det var otroligt trevligt. Och hon försökte göra ett sugmärke, men det blev inte bra. Och det är nästan försvunnet. Bättre lycka nästa gång!, säger vi vänligt nog till henne. När hon travade iväg så ringde vi Fiskmåsen och kidnappade henne från hennes mamma en stund. Vi pratade om Hemligheten, och vi hoppas att det inte blir för sent. Vilket det antagligen inte är. För det kommer att ordna sig snart. Fast, vissa saker blir ju lidande. Till exempel så kommer jag inte ha råd med comviq på ett tag, så från den 23dje den här månaden, så kommer ni att få klara er utan lilla Mel ett tag. Det klarar ni väl av? Vet inte när jag har råd att köpa nytt. Har pengar att betala mor, och pengar att betala till far.

Nåja. När vi lagt på småsamtalar vi med busschauffören/grannen min, och så ringer Gabriel och undrar varför jag har ringt honom och jag säger att han ska ringa sen, och sen så ringer han när jag har kommit av bussen och gått en bit. För han har fått comviq. Eller, ja, ni vet att de skickar ut gratis till människor runt om i Sverige? Galadriel fick ett sånt idag. Vackert, eftersom han inte har mobil.. Men ändå! Han kan nog få låna sin moders, och vi satsar på att det inte är operatörslås på den, och då är det massa bra. Men han ringde från sin hemtelefon en stund. Det var trevligt. Så skulle jag gå ner till fåren och se om någon av dem lammat, och då så la vi på för där nere finns ingen täckning.
Ettan kommer antagligen att lamma snart. Det såg så ut på henne. Ligga ner, resa sig, gå runt, lägga sig, resa sig, gå runt.... Ja, som de brukar göra. Flämtade gjorde de allihop eftersom det var sol och varmt idag. Men hon är grymt tjock! Lammisar kommer snart! Minst två, antagligen tre. Är det inte underbart? Gabriel har självklart en plats inne i lammningsboxarna, och Mary ska också få gosa på dem. Förhoppningsvis. Vi hoppas att de har klämt ur sig tills på fredag. Och helst så att det inte blir som att PLOPP ut och PANG på gosa... Utan gärna några dagar innan. Det skulle vara otroligt trevligt.

Sen har jag pratat lite med Gabriel, gjort lite läxor, varit nere hos fåren och tittat igen (låste mig ute, men det finns extranyckel, så jag överlevde.), och nu ska jag strax äta. Det låter så därnerifrån. Det låter gott. Faktiskt. Konstigt nog!

Sen ska jag plugga. Har inte bestämt vad än, men det blir väl något.. Egentligen vill jag sitta och skriva Isabel, men man får ju sucka sig igenom läxor först...

Eftersom det blev två dagars inlägg i ett, så tänker jag ge er TVÅ dagens citat! Håll till godo, och ha det massamassa gos så ser vi till att kramas inom en snar framtid, alla som vill!!

Dagens Citat 1?

"'I,' she told him, 'can believe anything. You have no idea what I can believe.'

‘Really?'

‘I can believe things that are true and I can believe things that aren't true and I can believe things where nobody knows if they're true or not. I can believe in Santa Claus and the Easter Bunny and Marilyn Monroe and The Beatles and Elvis and Mister Ed - I believe that people are perfectible, that knowledge is infinite, that the world is run by secret banking cartels and visited by aliens on a regular basis, nice one that looks like wrinkledy lemurs and bad ones who mutilate cattle and want our water and our women. I believe that the future sucks and I believe that the future rocks and I believe that one day White Buffalo woman is going to come back and kick everyone's ass. I believe that all men are just overgrown boys with deep problems communicating and that the decline in good sex in America is coincident with the decline in Drive-In Movie theatres from state to state. I believe that all politicians are unprincipled crooks and I still believe that they are better than the alternative. I believe that California is going to sink into the sea when the big one comes, while Florida is going to dissolve into madness and alligators and toxic waste. I believe that antibacterial soap is destroying our resistance to dirt and disease so that one day we'll be all wiped out by the common cold like the Martians in War of the Worlds. I believe that the greatest poets of the last century were Edith Sitwell and Don Marquis, that jade is dried dragon sperm, and that thousand years ago in a former life I was a one-armed Siberian Shaman. I believe that Mankind's destiny lies in the stars. I believe that candy really did taste better when I was a kid, that it's aerodynamically impossible for a bumblebee to fly, that light is a wave and a particle, that there's a cat in a box somewhere who's alive and dead at the same time (although if they don't ever open the box and feed it it'll eventually just be two different kinds of dead), and that there are stars in the universe billions of years older than the universe itself. I believe in a personal god who cares about me and worries and oversees everything I do. I believe in an impersonal god who set the universe in motion and went off to hang with her girlfriends and doesn't even know that I'm alive. I believe in an empty and godless universe of casual chaos, background noise and sheer blind luck. I believe that anyone who says that sex is overrated just hasn't done it properly. I believe that anyone who claims to know what's going on will lie about the little things too. I believe in absolute honesty and sensible social lies. I believe in a woman's right to choose, a baby's right to live, that while all human life is sacred there's nothing wrong with the death penalty if you can trust the legal system implicitly, and that no one but a moron would ever trust the legal system. I believe that life is a game, life is a cruel joke and that life is what happens when you're alive and that you might as well lie back and enjoy it.' She stopped, out of breath." - American Gods av Neil Gaiman, kap. Chapter Thirteen, sid. 424.

Dagens Citat 2?
"Vi föds alla som original, men de flesta av oss dör som kopior och det spelar ingen roll att någon säger att en bra låt alltid är en bra låt." - EGENTLIGEN ur en artikel av Martin Gelin om Kent, i Nowhere #5, sommaren 1994, men jag hittade den i Kentboken, sid. 39.

Yours

       Truly

  Mel

Sjukling!

31/3 2009

Jag vaknade igår med strax över 38 graders feber, ont i halsen och allmän förkylning. Så det blev till att tvinga far att ringa in oss sjuka, innan vi sjönk tillbaka ner i sängen. När det blivit konstaterat att vi inte kunde somna så rördes det sig neråt köket till, för att äta frukost.

Dagen tillbringades sedan med diverse läxor och allmän förvirring. Vid tretiden ringde Gabriel, och vi pratade i ungefär en halvtimme. Sen så blev det sängång för lilla Mel. Vaknade vid ungefär åtta, gick ner och tvingade i mig middag. Gabriel ringde igen precis när jag hade gått upp, och vi pratade i ungefär en halvtimme till innan det var dags för dagens naning. Febern var nere i undre 37graders området, men far meddelade att vi skulle stanna hemma idag med.

Idag så vaknades det vid åtta, och dagen har väl ungefär följt gårdagens mönster. Förutom samtalen med Gabriel. Och att vi har matat fåren och gjort en omelett till middag.

Fåren ska snart lamma. Iallfall några av dem. Minst två, inom en snar framtid. Vi hoppas på lammisar tills Mary kommer!

För hon får komma hit på långfredagen tills på söndagen. Och då ska vi vara här hemma och göra lite allt möjligt. Jag vet inte riktigt. När hon kommer så vet jag inte om vi hinner gå runt lite i stan innan bussen hem eller inte, men det ordnar sig. När vi kommer hem lär det ju bara vara att vara sociala, och sen nana. Eller, ligga vakna och prata hela natten. På lördagen så lär det bli så att vi går ner och hälsar på fårisarna. Och finns det då lamm så lär vi vara där en bra stund. Eller, det beror på hur gamla lammen är.. Men ändå.  Sen så vet jag inte.. Vi får gå runt. Vi kan gå ner till sjön! Jag såg en svan flyga förbi i söndags, så paret som brukar simma runt där kanske har kommit. Vi måste ner till famoj&fafaj också! Såklart! Och sen... Kanske vi inte hinner så mycket mer, nej.... Eller så gör vi det, och då hittar vi på något att göra. Så enkelt var det. (Jag tänker inte besvära mig med att visa henne runt i Hallsta City. Det är liksom ingen mening med det.)

Jag tycker verkligen inte om matlagning. Jag skulle vilja strypa människan som kom på att det ska kallas för konst att laga mat. Jag vill också strypa den som kom på att jag inte ska kunna laga mat. (Gud, jag beskyller dig igen. Mwoahahaha!) Det är liksom inte okej! Nog för att jag inte försökte sticka elektriska saker under rinnande vatten den här gången, men ändå! Istället höll jag på att bränna mig. Plus att jag tappade ett ägg på diskbänken. Det är slöseri med varor! Och sånt är inte bra. Fy mig för klumpighet!

Imorgon ska jag alltså till skolan. Det känns bra. Eller... Något. Jag vet inte om vi har den ordinarie idrottsläraren, men om vi inte har det så lär jag vara med på idrotten. För om vi har Jenny så kommer hon skrika på mig att lämna hennes idrottshall för att jag är förkyld. Har vi vikarie så kommer han säkert att strunta i att det är meningen att vi ska köra volleyboll och tvinga oss att spela basket. Han älskar ju det. (BLÄ!)

Jag ska också ha utvecklingssamtal imorgon. Det vet jag inte alls hur det kommer att gå. Lärarna envisas med att säga att jag som är så intelligent inte behöver extrahjälpen i matten, att jag kan klara MVG hur lätt som helst (liksom... Varför säger gubben det? Vill han göra livet bajs för mig eller? Han VET att jag har svårt!) och att jag helt enkelt bara behöver jobba lite mer på lektionerna.
GAH! Hur ska jag kunna göra fler tal... Nej, förlåt, UPPGIFTER, på lektionerna, om jag inte fattar någonting, sitter där och försöker förstå, och läraren kommer och rycker undan min bok, tar min penna och mumlar något om "jaha, jaha, tralalala" och sätter igång att skriva massor av krumelurer, som han ger osammanhängande förklaringar till, vilket gör mig ännu mer förvirrad än innan och jag verkligen vill förstå vad det är jag håller på med innan nästa tal? Sen nu att få extrahjälp, det var verkligen underbart, även om det bara var en gång, för vi gick igenom samma tal tio gånger och sen förstod jag, och helt plötsligt ramlade hela alltet ner på mig, och jag kunde göra diagnosen utan problem! Och nu tycker hon att det är onödigt. Great, för vi har just kommit in på potenser, och de är ju verkligen mina bästa vänner. Sen att nästa del är ekvationer, det behöver vi inte alls bry oss om, eller hur?

Sen vet jag inte mer vad jag kan beklaga mig över... Alltså, jag skulle kunna fortsätta mumla om mattelärarens och mina små bråk. ("Hur mår Josefin idag då?" "Jag heter Elin." ". . . . . Ja, men jag kan kalla dig Josefin, eller Berta, eller vad jag vill, men du vet fortfarande att det är dig jag menar!" "Jo, fast jag heter Elin och jag svarar inte om du inte kallar mig det...") Men av ren storsinthet, så väljer jag att inte göra det. Jag kan nämligen bli rätt elak när jag är på det här humöret, och det har vi inte lust med.

Idag var det prov i hemkunskap. Det lär jag ju få göra nästa vecka, på kvarsittningstimmen eller något.

Imorgon är det prov i Fysik, där jag kommer att få använda boken och få ett G.

På fredag är det prov i SO, och där vet vi verkligen inte hur det kommer att gå. Sen så ska det lämnas in en uppsats innan påsk i det vi håller på med (vad det nu är) med fotnoter och bajs. Och lilla jag måste göra den för att kunna behålla mitt MVG. Och om jag "bara" får VG, så ska jag inte oroa mig, eftersom det finns extrauppgifter som jag kan göra för att få MVG igen.

Annars vet jag inte mer vad som händer i skolan just nu. Förutom att det är elevrådsmöte på fredag.

Jag skulle vilja gå på Arvikafestivalen i sommar. Kolla bara på vilka band och soloisar som kommer dit! Och jag skulle kunna lägga allt det här med Hemligheten som Fiskmåsen och jag delar på is, för det skulle kunna gå att göra det för en sån här sak, och då har jag helt plötsligt väldigt mycket mer pengar att spendera. Ungefär 1650kr, om man räknar på att jag inte jobbar något mer fram till juni. Vilket jag förhoppningsvis gör. Plus att jag ska sommarjobba. Förhoppningsvis. Och liksom... Ja. Jag vill verkligen gå! Gabriel KANSKE skulle kunna få gå. Och om Mary kan få råd så kanske vi kan få med henne med. Och... Jag har tält.

Fast jag lär ändå inte få. Ni vet, jag är ju så oansvarig och omogen, så det är ingen idé alls att skicka iväg mig någonstans. För jag kan ju inte ta vara på mig själv. Så jag kan ju bara glömma det.

Annars då? Jag vet inte riktigt. Läser Änglarnas Syster för elfte gången, och hittar klotter som inte jag har skrivit. Med uteslutningsmetoden har vi kommit på vem det var som klottrade, och det var verkligen inte okej att den människan klottrade i min heliga skrift. Egentligen borde jag väl skicka ut brevbomber eller något, bara för att bevisa hur pissed off jag blev på det.
Annars så är jag helt överväldigad över Sonja, ännu en gång. Helt otroligt att hon kan vara som hon är. Så grymt orättvist, också. Jag vill också kunna tycka synd om mig själv på punkter det inte behövs! Och känna mig stark i saker jag fortfarande är ett för liten för att vara stark i!

"... Sonja ligger under ett cigarettdoftande syntettäcke och vill gråta svarta giftiga gothtårar; skrika sej igenom hela första versen på Nine Inch Nails Hurt: I hurt myself today to see if I still feel."  kap. JUST LIKE HEAVEN FOREVER, sid. 109.

Jag skulle så himla gärna fråga om Sonja, liksom jag, tog "I hurt myself today" som att göra illa sig själv psykiskt, och inte fysiskt, som resten av världen verkar göra. Om hon lägger in att stöta bort människor för att vara rädd att förlora dem, om hon ser den som en sång att bli starkare av, inte att bryta ihop till... Jag vill desperat för Sonja att vara verklig, så att jag ska kunna prata med henne. Eller, verklig är hon ju. Och levande. På sitt sätt. Och prata med henne kan jag ju. Och svar får jag ju. Men jag skulle vilja ha henne framför mig, i kött och blod, istället för inuti mitt huvud.

En slags Andrea har jag ju. Pratflickan är ju allt det där Andrea är. Det har hon ju sagt själv. Och liksom.. Hon är det. Förutom att hon inte knarkar Imovane. Hon tar andra piller istället. Och på lesbiskiteten skiljer sig de också åt. Men annars är det samma "lättnad av vasst mot hud" och "samma svåra sätt att välja livet".
Pratflickan hävdar också bestämt att jag är en Sonja, att jag är bättre än Sonja, och att jag har en styrka i mig som är skrämmande.

"Barnslig styrka.. Det kan du nog ha rätt i. Du är iallafall barnsligt envis, det kan jag gå ed på!"

Fast vi ska inte lyssna på henne. Hon hävdar också att jag ser ut som "en ung Britney Spears".... Så hon är inte riktigt frisk. Fast det visste vi redan.

Nu så tänker jag avsluta dessa små skriverier med ett löfte om att blogga varje dag. Enda anledningen till att jag inte skulle göra det är väl möjligtvis att jag har ett prov påväg, eller att jag inte är hemma eller så. De helger jag är med Gabriel kan ni ju glömma.

Dagens Citat?
"Alkohol är lika med att tafsa sönder kroppar, kladda ner hjärtan, kräkas ihjäl familjer, våldta och slå sönder, det finns inget gott med det. Så, listen now, jag dricker inte sprit."  - Änglarnas Syster av Anna Jörgensdotter, kap. AMERIKANSK ROMANTISK DRAMAKOMEDI, sid.91.

Yours

       Truly

  Mel

Söndag 29/3 2009

Well, here we go again...

Glömde mitt USB-minne hemma hos mor förra gången jag var där, men nu är det återbärgat och har varit så ett tag... Nåja, nu får ni iallfall ännu ett inlägg.

Den 21a var jag, Angelica, Gabriel och Emil på Franz Ferdinandkonsert. Det var total kärlek. Okej för att det var kallt innan, men det kompenserades med glass och godishalsband. Okej för att det var tråkig väntan utanför, men det ordnades lätt genom att lilla jag balanserade runt på ett räcke där fallhöjden var ungefär 10m på högsta stället. Okej för att det sjukt tråkigt att vänta, men vi fick iallfall (tillslut) vänta innanför dörrarna. (VARFÖR kramade vi inte vakten som släppte in oss, Icka? Nästa gång vi säger att vi ska göra det, så GÖR vi det!) Okej för att det var massa trångt där inne, men det överlevde vi ju. Okej för att människor hoppade på oss, men de fick nog fler blåmärken än vi... Okej för att jag höll på att svimma tre gånger och var tvungen att ta mig ut för att sluka vatten, men.... ÄSCH! Vi fick iallfall se sista låten. Och vi hörde hela tiden som vi var utanför.

Sammanslaget så var hela kvällen helt enkelt underbar. Förbandet var totalt gos och jag ska ha deras skiva. Trummisen var het, han är MIN och jag ska gifta mig med honom. Själva Franz Ferdinand var grymt bra, man kunde verkligen inte stå still. Och jag SKA kidnappa basisten, klä av honom och få honom att lifta med Angelicas lastbil. Pang på, bara! Faktiskt, så är han omänskligt söt och förvånansvärt lugn. Speciellt om man jämför med de andra i bandet. Fast, han log när jag gjorde hjärta med händerna åt honom. Och det var en vacker syn.

När vi kom hem blev det middag för hela slanten, och sen så skickades Galadriel och Emil ner för att bädda iordning sina sängar. Eller, rättare sagt, pumpa upp Emils madrass och beklä den med lakan och annat som kan vara trevligt att sova på och i.

Här hemma har jag ingen aning om vad som har hänt den senaste tiden. Ni förstår, jag har min musik, och jag har min bok, och mer än så vill jag inte ha. Jag vill kunna sitta helt ostörd utan att behöva prata med en enda människa en hel dag. Och vet ni vad? Mer eller mindre, så kan jag det.

Visst, människor kanske blir sura på mig. Och jag är ledsen, om jag får någon att känna sig mindervärdig genom att inte ha livliga diskussioner dagarna igenom. Men jag vill det helt enkelt inte. Det kanske låter konstigt för någon som inte har träffat mig på ett tag, men jag har blivit en osocial ensamvarg. Igen. Hör&Häpna: JAG TRIVS MED DET.

Samtidigt så känns det fel att säga att jag är osocial, för (nu ska det skrytas) jag fyllde på comviq i måndags, och hittills har jag skickat 1480 sms. Fint va? Så helt osocial är jag inte. Har man en mobil och inte är i min direkta närhet så kan man få igång helt okej konversationer.
Och ni ska också veta att det enbart gäller i skolan. Det där med osocial ensamvarg. Träffar jag människor jag vill träffa, så pratar jag precis lika mycket som förut. Och Angelica kan nog intyga att jag har kvar det där som gör Mel till Mel...

Jag vill bara bort ifrån den här skolan. Fast inte riktigt vidare till gymnasiet heller..

Nåja. Det är påsklov om 11-12 dagar (beror hur man räknar) och det är sommarlov om 43 skoldagar imorgon. En slags räddning, m'dear.

Nåja. Helgen kan jag återge för er.

I fredags runt kvart över femtiden öppnade jag dörren för min underbara prins. Han stod där i sin rock, med en resväska i ena handen och en papperskasse i den andra, och bara att se på honom fick mig att nästan-gråta av glädje. Låter kanske konstigt, men å andra sidan är det ju sån jag är.

Papperskassen innehöll en blomma. Alltså, inte som när han kom med rosor, utan den här stod i en kruka. Och liksom... Jag hoppas på att min farmor ska kunna hjälpa mig att hålla den vid liv. Hon är tydligen expert på sånt.

Vad resväskan innehöll tänker jag låta Gabriel avslöja, om han skulle få lust med det.

Efter bara några minuter så kommer far&Maj hem, och alldeles snart är det mat. Vi sitter och pratar om massor av olika saker, innan det bestäms att vi ska röra oss upp mot rummet. Här somnar jag vid tiotiden. Fullt påklädd, trots Gabriel försök att få mig att sätta mig upp för att motverka sömnen så glider jag iväg. Stackarn, jag bara somnar rakt i famnen på honom. Utan att ens ha bäddat hans säng! Så han fick sova här inne.

Morgonen kom, och morgonen gick. Tyvärr tog den inte med sig min huvudvärk, men det är ett annat kapitel. Far&Maj förklarar att de tänker ge sig iväg och köpa vad-det-nu-var till fars hagelgevär, och det förväntas att under tiden de är borta så ska jag och stackars oskyldiga Gabriel rensa ut lite i hönshuset. Jag vet inte om de faktiskt trodde att vi skulle göra det eller inte, men när de har åkt och vi har frukostat färdigt, så beger vi oss ut med overaller på och ett par handskar i högsta hugg.

När vi har fyllt de sopsäckar vi fick oss tilldelade, så begav vi oss ner och hälsade på fåren. Tackorna gick ute, och baggen stod inne och skrek för full hals. Vi avlade en liten artighetsvisit hos honom också. Till tack försökte han stånga på oss. Vi gick ut igen.

Tackorna har verkligen blivit tjocka om magen. De flesta, iallfall. Stina är fortfarande väldigt liten, och när man känner på hennes juver så är ena sidan helt tom, och den andra väldigt liten. Om man istället känner på Ettans eller AnnaBääs juver, så är de sprängfyllda. Alltså har dagarna då jag går ner i lagården efter skolan åter kommit till liv. Det har jag verkligen ingenting emot. Jag hoppas bara att damerna ska kunna hålla igen tills jag inte är ensam hemma. Jag har ingen som helst lust att återuppleva förra årets halvpanik när jag upptäckte en liten halvvåt lammunge i den allmänna boxen... Alltså, där alla tackorna står. Det är ju meningen att de ska lamma var för sig i en egen box. Men det tänkte inte Stina finna sig i. Tant på henne!

Sedan gick vi in till lunch, och efter det så drog vi oss upp på rummet. Kvällen/natten innan stämde Gabriel min gitarr, så nu låter den faktiskt helt okej. Nu satte han iallfall igång med att spela. Och visa saker. Och... Ja. Nej, jag kan inte spela. Middagen kom, middagen gick och samma historia upprepade sig.

Jag somnade omkring tiotiden. Fullt påklädd. Gabriel gjorde fruktlösa, nästan desperata, försök att hålla mig vaken, men min kropp motarbetade mig. Jag vaknade dock vid ettiden och hittade Gabriel ihopkurad ovanpå täcket. Mitt rum är kallt, så det var verkligen inte okej. Efter ett toalettbesök och vattendrickande så bytte jag om till sovkläder (heja mig!) och fick Gabriel att kura ihop sig under täcket istället. Mycket trevligare.

Natten spenderades i ett halvvaket tillstånd eftersom en viss prins huvud låg på min arm, och min arm ansåg att det var anledning nog för att jag skulle vara vaken. Men det gör mig inget, för igelkottar är så söta när de sover...

Idag... Åkte Gabriel hem. Tyvärr. Jag läste ut 'Jag, en geisha' av Mineko Iwasaki. Helt okej bok. Inte världens bästa, och vid vissa tillfällen lite långdragen vid detaljer, men annars helt okej.

Det blev mer mockning i hönshuset. Och jag har fått den gyllene idén att sälja bajset. Det är faktiskt riktigt fint gödsel! Och jag har fått ett löfte om att hälften av vad som tjänas ska gå oavkortat till mig. Så nu ska det bara lastas över i säckar som ska innehålla 10kg styck, och se till att göra sig av med det. Men det är inga problem.

Förtjänsten går till den pågående Hemligheten som enbart Fiskmåsen har fått ta del av. Och jag tänker inte berätta den för någon annan, hur mycket ni än tjatar. Det är faktiskt viktigt att det här förblir en hemlighet, så att slutmålet kan uppnås. (Och göra en väldigt speciell person väldigt glad, förhoppningsvis.)

Jag har också halvstädat mitt rum. Fyllt två resväskor med kläder som ska slängas. Annie ska hjälpa mig med det, som den fina storasystern hon är.

Änglarnas Syster har jag kommit en fjärdedel i. För elfte gången. Och nej, det är INTE fel att jag läser den igen, vad ni än tror!

Imorgon ska jag jobba. Jag ska också plugga till hemkunskapsprovet på tisdag. På onsdag har jag utvecklingssamtal. På torsdag är det prov i fysik. På fredag är det prov i SO. Det här kommer att bli en trevlig och underhållande vecka, håller ni inte med mig?

Jag ska få träffa Lisen snart. Det gör mig väldigt nervös. Liksom... Den människan kan skriva. Ärligt talat, så vet jag bara en enda person till som kan skriva som hon. Och det är Nedi. Hon är nästan lika nervositetframbringande, men inte alls lika mycket som Lisen. Jag vet heller inte vad vi ska göra. Människan tycker inte att kakor är goda, men man kan fika ändå. Och... Vi kan hitta en park att promenera! Och om jag skulle få totalt hjärnsläpp och inte kunna prata alls, så kan jag alltid prata sönder Änglarnas Syster, eller Tusen Gånger Starkare.
Det kommer att gå bra. Även om titeln "Ängel" sätter lite press på en, så kommer det att gå väldigt massa mycket bra. Eller hur?

Nu ska jag göra något annat. Jag vet inte. Något trevligt, som får mig på gott humör.

Jag saknar min prins. Inte okej.

Dagens Citat?

"Min hjärna känns såhär.. Långhårig, liksom!" - Angelica.

Yours

        Truly

   Mel