MelTheDrog

Sjukling!

31/3 2009

Jag vaknade igår med strax över 38 graders feber, ont i halsen och allmän förkylning. Så det blev till att tvinga far att ringa in oss sjuka, innan vi sjönk tillbaka ner i sängen. När det blivit konstaterat att vi inte kunde somna så rördes det sig neråt köket till, för att äta frukost.

Dagen tillbringades sedan med diverse läxor och allmän förvirring. Vid tretiden ringde Gabriel, och vi pratade i ungefär en halvtimme. Sen så blev det sängång för lilla Mel. Vaknade vid ungefär åtta, gick ner och tvingade i mig middag. Gabriel ringde igen precis när jag hade gått upp, och vi pratade i ungefär en halvtimme till innan det var dags för dagens naning. Febern var nere i undre 37graders området, men far meddelade att vi skulle stanna hemma idag med.

Idag så vaknades det vid åtta, och dagen har väl ungefär följt gårdagens mönster. Förutom samtalen med Gabriel. Och att vi har matat fåren och gjort en omelett till middag.

Fåren ska snart lamma. Iallfall några av dem. Minst två, inom en snar framtid. Vi hoppas på lammisar tills Mary kommer!

För hon får komma hit på långfredagen tills på söndagen. Och då ska vi vara här hemma och göra lite allt möjligt. Jag vet inte riktigt. När hon kommer så vet jag inte om vi hinner gå runt lite i stan innan bussen hem eller inte, men det ordnar sig. När vi kommer hem lär det ju bara vara att vara sociala, och sen nana. Eller, ligga vakna och prata hela natten. På lördagen så lär det bli så att vi går ner och hälsar på fårisarna. Och finns det då lamm så lär vi vara där en bra stund. Eller, det beror på hur gamla lammen är.. Men ändå.  Sen så vet jag inte.. Vi får gå runt. Vi kan gå ner till sjön! Jag såg en svan flyga förbi i söndags, så paret som brukar simma runt där kanske har kommit. Vi måste ner till famoj&fafaj också! Såklart! Och sen... Kanske vi inte hinner så mycket mer, nej.... Eller så gör vi det, och då hittar vi på något att göra. Så enkelt var det. (Jag tänker inte besvära mig med att visa henne runt i Hallsta City. Det är liksom ingen mening med det.)

Jag tycker verkligen inte om matlagning. Jag skulle vilja strypa människan som kom på att det ska kallas för konst att laga mat. Jag vill också strypa den som kom på att jag inte ska kunna laga mat. (Gud, jag beskyller dig igen. Mwoahahaha!) Det är liksom inte okej! Nog för att jag inte försökte sticka elektriska saker under rinnande vatten den här gången, men ändå! Istället höll jag på att bränna mig. Plus att jag tappade ett ägg på diskbänken. Det är slöseri med varor! Och sånt är inte bra. Fy mig för klumpighet!

Imorgon ska jag alltså till skolan. Det känns bra. Eller... Något. Jag vet inte om vi har den ordinarie idrottsläraren, men om vi inte har det så lär jag vara med på idrotten. För om vi har Jenny så kommer hon skrika på mig att lämna hennes idrottshall för att jag är förkyld. Har vi vikarie så kommer han säkert att strunta i att det är meningen att vi ska köra volleyboll och tvinga oss att spela basket. Han älskar ju det. (BLÄ!)

Jag ska också ha utvecklingssamtal imorgon. Det vet jag inte alls hur det kommer att gå. Lärarna envisas med att säga att jag som är så intelligent inte behöver extrahjälpen i matten, att jag kan klara MVG hur lätt som helst (liksom... Varför säger gubben det? Vill han göra livet bajs för mig eller? Han VET att jag har svårt!) och att jag helt enkelt bara behöver jobba lite mer på lektionerna.
GAH! Hur ska jag kunna göra fler tal... Nej, förlåt, UPPGIFTER, på lektionerna, om jag inte fattar någonting, sitter där och försöker förstå, och läraren kommer och rycker undan min bok, tar min penna och mumlar något om "jaha, jaha, tralalala" och sätter igång att skriva massor av krumelurer, som han ger osammanhängande förklaringar till, vilket gör mig ännu mer förvirrad än innan och jag verkligen vill förstå vad det är jag håller på med innan nästa tal? Sen nu att få extrahjälp, det var verkligen underbart, även om det bara var en gång, för vi gick igenom samma tal tio gånger och sen förstod jag, och helt plötsligt ramlade hela alltet ner på mig, och jag kunde göra diagnosen utan problem! Och nu tycker hon att det är onödigt. Great, för vi har just kommit in på potenser, och de är ju verkligen mina bästa vänner. Sen att nästa del är ekvationer, det behöver vi inte alls bry oss om, eller hur?

Sen vet jag inte mer vad jag kan beklaga mig över... Alltså, jag skulle kunna fortsätta mumla om mattelärarens och mina små bråk. ("Hur mår Josefin idag då?" "Jag heter Elin." ". . . . . Ja, men jag kan kalla dig Josefin, eller Berta, eller vad jag vill, men du vet fortfarande att det är dig jag menar!" "Jo, fast jag heter Elin och jag svarar inte om du inte kallar mig det...") Men av ren storsinthet, så väljer jag att inte göra det. Jag kan nämligen bli rätt elak när jag är på det här humöret, och det har vi inte lust med.

Idag var det prov i hemkunskap. Det lär jag ju få göra nästa vecka, på kvarsittningstimmen eller något.

Imorgon är det prov i Fysik, där jag kommer att få använda boken och få ett G.

På fredag är det prov i SO, och där vet vi verkligen inte hur det kommer att gå. Sen så ska det lämnas in en uppsats innan påsk i det vi håller på med (vad det nu är) med fotnoter och bajs. Och lilla jag måste göra den för att kunna behålla mitt MVG. Och om jag "bara" får VG, så ska jag inte oroa mig, eftersom det finns extrauppgifter som jag kan göra för att få MVG igen.

Annars vet jag inte mer vad som händer i skolan just nu. Förutom att det är elevrådsmöte på fredag.

Jag skulle vilja gå på Arvikafestivalen i sommar. Kolla bara på vilka band och soloisar som kommer dit! Och jag skulle kunna lägga allt det här med Hemligheten som Fiskmåsen och jag delar på is, för det skulle kunna gå att göra det för en sån här sak, och då har jag helt plötsligt väldigt mycket mer pengar att spendera. Ungefär 1650kr, om man räknar på att jag inte jobbar något mer fram till juni. Vilket jag förhoppningsvis gör. Plus att jag ska sommarjobba. Förhoppningsvis. Och liksom... Ja. Jag vill verkligen gå! Gabriel KANSKE skulle kunna få gå. Och om Mary kan få råd så kanske vi kan få med henne med. Och... Jag har tält.

Fast jag lär ändå inte få. Ni vet, jag är ju så oansvarig och omogen, så det är ingen idé alls att skicka iväg mig någonstans. För jag kan ju inte ta vara på mig själv. Så jag kan ju bara glömma det.

Annars då? Jag vet inte riktigt. Läser Änglarnas Syster för elfte gången, och hittar klotter som inte jag har skrivit. Med uteslutningsmetoden har vi kommit på vem det var som klottrade, och det var verkligen inte okej att den människan klottrade i min heliga skrift. Egentligen borde jag väl skicka ut brevbomber eller något, bara för att bevisa hur pissed off jag blev på det.
Annars så är jag helt överväldigad över Sonja, ännu en gång. Helt otroligt att hon kan vara som hon är. Så grymt orättvist, också. Jag vill också kunna tycka synd om mig själv på punkter det inte behövs! Och känna mig stark i saker jag fortfarande är ett för liten för att vara stark i!

"... Sonja ligger under ett cigarettdoftande syntettäcke och vill gråta svarta giftiga gothtårar; skrika sej igenom hela första versen på Nine Inch Nails Hurt: I hurt myself today to see if I still feel."  kap. JUST LIKE HEAVEN FOREVER, sid. 109.

Jag skulle så himla gärna fråga om Sonja, liksom jag, tog "I hurt myself today" som att göra illa sig själv psykiskt, och inte fysiskt, som resten av världen verkar göra. Om hon lägger in att stöta bort människor för att vara rädd att förlora dem, om hon ser den som en sång att bli starkare av, inte att bryta ihop till... Jag vill desperat för Sonja att vara verklig, så att jag ska kunna prata med henne. Eller, verklig är hon ju. Och levande. På sitt sätt. Och prata med henne kan jag ju. Och svar får jag ju. Men jag skulle vilja ha henne framför mig, i kött och blod, istället för inuti mitt huvud.

En slags Andrea har jag ju. Pratflickan är ju allt det där Andrea är. Det har hon ju sagt själv. Och liksom.. Hon är det. Förutom att hon inte knarkar Imovane. Hon tar andra piller istället. Och på lesbiskiteten skiljer sig de också åt. Men annars är det samma "lättnad av vasst mot hud" och "samma svåra sätt att välja livet".
Pratflickan hävdar också bestämt att jag är en Sonja, att jag är bättre än Sonja, och att jag har en styrka i mig som är skrämmande.

"Barnslig styrka.. Det kan du nog ha rätt i. Du är iallafall barnsligt envis, det kan jag gå ed på!"

Fast vi ska inte lyssna på henne. Hon hävdar också att jag ser ut som "en ung Britney Spears".... Så hon är inte riktigt frisk. Fast det visste vi redan.

Nu så tänker jag avsluta dessa små skriverier med ett löfte om att blogga varje dag. Enda anledningen till att jag inte skulle göra det är väl möjligtvis att jag har ett prov påväg, eller att jag inte är hemma eller så. De helger jag är med Gabriel kan ni ju glömma.

Dagens Citat?
"Alkohol är lika med att tafsa sönder kroppar, kladda ner hjärtan, kräkas ihjäl familjer, våldta och slå sönder, det finns inget gott med det. Så, listen now, jag dricker inte sprit."  - Änglarnas Syster av Anna Jörgensdotter, kap. AMERIKANSK ROMANTISK DRAMAKOMEDI, sid.91.

Yours

       Truly

  Mel