MelTheDrog

Söndag 29/3 2009

Well, here we go again...

Glömde mitt USB-minne hemma hos mor förra gången jag var där, men nu är det återbärgat och har varit så ett tag... Nåja, nu får ni iallfall ännu ett inlägg.

Den 21a var jag, Angelica, Gabriel och Emil på Franz Ferdinandkonsert. Det var total kärlek. Okej för att det var kallt innan, men det kompenserades med glass och godishalsband. Okej för att det var tråkig väntan utanför, men det ordnades lätt genom att lilla jag balanserade runt på ett räcke där fallhöjden var ungefär 10m på högsta stället. Okej för att det sjukt tråkigt att vänta, men vi fick iallfall (tillslut) vänta innanför dörrarna. (VARFÖR kramade vi inte vakten som släppte in oss, Icka? Nästa gång vi säger att vi ska göra det, så GÖR vi det!) Okej för att det var massa trångt där inne, men det överlevde vi ju. Okej för att människor hoppade på oss, men de fick nog fler blåmärken än vi... Okej för att jag höll på att svimma tre gånger och var tvungen att ta mig ut för att sluka vatten, men.... ÄSCH! Vi fick iallfall se sista låten. Och vi hörde hela tiden som vi var utanför.

Sammanslaget så var hela kvällen helt enkelt underbar. Förbandet var totalt gos och jag ska ha deras skiva. Trummisen var het, han är MIN och jag ska gifta mig med honom. Själva Franz Ferdinand var grymt bra, man kunde verkligen inte stå still. Och jag SKA kidnappa basisten, klä av honom och få honom att lifta med Angelicas lastbil. Pang på, bara! Faktiskt, så är han omänskligt söt och förvånansvärt lugn. Speciellt om man jämför med de andra i bandet. Fast, han log när jag gjorde hjärta med händerna åt honom. Och det var en vacker syn.

När vi kom hem blev det middag för hela slanten, och sen så skickades Galadriel och Emil ner för att bädda iordning sina sängar. Eller, rättare sagt, pumpa upp Emils madrass och beklä den med lakan och annat som kan vara trevligt att sova på och i.

Här hemma har jag ingen aning om vad som har hänt den senaste tiden. Ni förstår, jag har min musik, och jag har min bok, och mer än så vill jag inte ha. Jag vill kunna sitta helt ostörd utan att behöva prata med en enda människa en hel dag. Och vet ni vad? Mer eller mindre, så kan jag det.

Visst, människor kanske blir sura på mig. Och jag är ledsen, om jag får någon att känna sig mindervärdig genom att inte ha livliga diskussioner dagarna igenom. Men jag vill det helt enkelt inte. Det kanske låter konstigt för någon som inte har träffat mig på ett tag, men jag har blivit en osocial ensamvarg. Igen. Hör&Häpna: JAG TRIVS MED DET.

Samtidigt så känns det fel att säga att jag är osocial, för (nu ska det skrytas) jag fyllde på comviq i måndags, och hittills har jag skickat 1480 sms. Fint va? Så helt osocial är jag inte. Har man en mobil och inte är i min direkta närhet så kan man få igång helt okej konversationer.
Och ni ska också veta att det enbart gäller i skolan. Det där med osocial ensamvarg. Träffar jag människor jag vill träffa, så pratar jag precis lika mycket som förut. Och Angelica kan nog intyga att jag har kvar det där som gör Mel till Mel...

Jag vill bara bort ifrån den här skolan. Fast inte riktigt vidare till gymnasiet heller..

Nåja. Det är påsklov om 11-12 dagar (beror hur man räknar) och det är sommarlov om 43 skoldagar imorgon. En slags räddning, m'dear.

Nåja. Helgen kan jag återge för er.

I fredags runt kvart över femtiden öppnade jag dörren för min underbara prins. Han stod där i sin rock, med en resväska i ena handen och en papperskasse i den andra, och bara att se på honom fick mig att nästan-gråta av glädje. Låter kanske konstigt, men å andra sidan är det ju sån jag är.

Papperskassen innehöll en blomma. Alltså, inte som när han kom med rosor, utan den här stod i en kruka. Och liksom... Jag hoppas på att min farmor ska kunna hjälpa mig att hålla den vid liv. Hon är tydligen expert på sånt.

Vad resväskan innehöll tänker jag låta Gabriel avslöja, om han skulle få lust med det.

Efter bara några minuter så kommer far&Maj hem, och alldeles snart är det mat. Vi sitter och pratar om massor av olika saker, innan det bestäms att vi ska röra oss upp mot rummet. Här somnar jag vid tiotiden. Fullt påklädd, trots Gabriel försök att få mig att sätta mig upp för att motverka sömnen så glider jag iväg. Stackarn, jag bara somnar rakt i famnen på honom. Utan att ens ha bäddat hans säng! Så han fick sova här inne.

Morgonen kom, och morgonen gick. Tyvärr tog den inte med sig min huvudvärk, men det är ett annat kapitel. Far&Maj förklarar att de tänker ge sig iväg och köpa vad-det-nu-var till fars hagelgevär, och det förväntas att under tiden de är borta så ska jag och stackars oskyldiga Gabriel rensa ut lite i hönshuset. Jag vet inte om de faktiskt trodde att vi skulle göra det eller inte, men när de har åkt och vi har frukostat färdigt, så beger vi oss ut med overaller på och ett par handskar i högsta hugg.

När vi har fyllt de sopsäckar vi fick oss tilldelade, så begav vi oss ner och hälsade på fåren. Tackorna gick ute, och baggen stod inne och skrek för full hals. Vi avlade en liten artighetsvisit hos honom också. Till tack försökte han stånga på oss. Vi gick ut igen.

Tackorna har verkligen blivit tjocka om magen. De flesta, iallfall. Stina är fortfarande väldigt liten, och när man känner på hennes juver så är ena sidan helt tom, och den andra väldigt liten. Om man istället känner på Ettans eller AnnaBääs juver, så är de sprängfyllda. Alltså har dagarna då jag går ner i lagården efter skolan åter kommit till liv. Det har jag verkligen ingenting emot. Jag hoppas bara att damerna ska kunna hålla igen tills jag inte är ensam hemma. Jag har ingen som helst lust att återuppleva förra årets halvpanik när jag upptäckte en liten halvvåt lammunge i den allmänna boxen... Alltså, där alla tackorna står. Det är ju meningen att de ska lamma var för sig i en egen box. Men det tänkte inte Stina finna sig i. Tant på henne!

Sedan gick vi in till lunch, och efter det så drog vi oss upp på rummet. Kvällen/natten innan stämde Gabriel min gitarr, så nu låter den faktiskt helt okej. Nu satte han iallfall igång med att spela. Och visa saker. Och... Ja. Nej, jag kan inte spela. Middagen kom, middagen gick och samma historia upprepade sig.

Jag somnade omkring tiotiden. Fullt påklädd. Gabriel gjorde fruktlösa, nästan desperata, försök att hålla mig vaken, men min kropp motarbetade mig. Jag vaknade dock vid ettiden och hittade Gabriel ihopkurad ovanpå täcket. Mitt rum är kallt, så det var verkligen inte okej. Efter ett toalettbesök och vattendrickande så bytte jag om till sovkläder (heja mig!) och fick Gabriel att kura ihop sig under täcket istället. Mycket trevligare.

Natten spenderades i ett halvvaket tillstånd eftersom en viss prins huvud låg på min arm, och min arm ansåg att det var anledning nog för att jag skulle vara vaken. Men det gör mig inget, för igelkottar är så söta när de sover...

Idag... Åkte Gabriel hem. Tyvärr. Jag läste ut 'Jag, en geisha' av Mineko Iwasaki. Helt okej bok. Inte världens bästa, och vid vissa tillfällen lite långdragen vid detaljer, men annars helt okej.

Det blev mer mockning i hönshuset. Och jag har fått den gyllene idén att sälja bajset. Det är faktiskt riktigt fint gödsel! Och jag har fått ett löfte om att hälften av vad som tjänas ska gå oavkortat till mig. Så nu ska det bara lastas över i säckar som ska innehålla 10kg styck, och se till att göra sig av med det. Men det är inga problem.

Förtjänsten går till den pågående Hemligheten som enbart Fiskmåsen har fått ta del av. Och jag tänker inte berätta den för någon annan, hur mycket ni än tjatar. Det är faktiskt viktigt att det här förblir en hemlighet, så att slutmålet kan uppnås. (Och göra en väldigt speciell person väldigt glad, förhoppningsvis.)

Jag har också halvstädat mitt rum. Fyllt två resväskor med kläder som ska slängas. Annie ska hjälpa mig med det, som den fina storasystern hon är.

Änglarnas Syster har jag kommit en fjärdedel i. För elfte gången. Och nej, det är INTE fel att jag läser den igen, vad ni än tror!

Imorgon ska jag jobba. Jag ska också plugga till hemkunskapsprovet på tisdag. På onsdag har jag utvecklingssamtal. På torsdag är det prov i fysik. På fredag är det prov i SO. Det här kommer att bli en trevlig och underhållande vecka, håller ni inte med mig?

Jag ska få träffa Lisen snart. Det gör mig väldigt nervös. Liksom... Den människan kan skriva. Ärligt talat, så vet jag bara en enda person till som kan skriva som hon. Och det är Nedi. Hon är nästan lika nervositetframbringande, men inte alls lika mycket som Lisen. Jag vet heller inte vad vi ska göra. Människan tycker inte att kakor är goda, men man kan fika ändå. Och... Vi kan hitta en park att promenera! Och om jag skulle få totalt hjärnsläpp och inte kunna prata alls, så kan jag alltid prata sönder Änglarnas Syster, eller Tusen Gånger Starkare.
Det kommer att gå bra. Även om titeln "Ängel" sätter lite press på en, så kommer det att gå väldigt massa mycket bra. Eller hur?

Nu ska jag göra något annat. Jag vet inte. Något trevligt, som får mig på gott humör.

Jag saknar min prins. Inte okej.

Dagens Citat?

"Min hjärna känns såhär.. Långhårig, liksom!" - Angelica.

Yours

        Truly

   Mel