MelTheDrog

Tisdag 7/7 2009

Jag insåg just att jag inte hade den blekaste aning om vad det är för dag,  förrän jag kollade upp det på mobilen (ack, denna trogna tjänare). Det betyder SOMMAR, på-riktigt. Och sommar betyder sena nätter, timmar av färgläggning och underbar musik, samt härliga smsstunder, telefonande med några av världens vackraste människor och, icke att förglömma, ett frenetiskt städande där allt som finns i lådor och skåp dras fram och läggs i sängen, för att bli sorterat och, förhoppningsvis (men antagligen inte) tillbakastoppat. Minnen dras fram, som antagligen gör sig bäst bortglömda. Jesus fucking Christ on a bicycle, mina gamla dagböcker fulla av diverse blogginlägg och mer eller mindre KAPOFFiga skriverier inte menade för någon att läsa. Jag tackar någon av mina personligheter för att den har varit förutseende nog att tejpa igen alla mina brev som inte är menade att läsa, för annars hade jag rivit upp dem vid det här laget. Istället får jag nöja mig med gamla noveller och halvtrasiga dikter. Gamla citat. MEN! Det var inte det som det här inlägget skulle handla om. EGENTLIGEN så ska det inte handla om något speciellt alls. Och jag är trött!

Om det finns något jag saknar, så är det förra sommaren. Stallet om dagarna, tvätta och smörja läder om nätterna, men Storebror,  Mary, Pratflickan och GosAnna som troget sällskap. Nallepojken också, honom borde vi faktiskt inte glömma. Han döpte ju trots allt Isabel till Isabel. (TACK! <3)
En annan sak som jag saknar den här sommaren, är sommarnattsljuden. Lukten. Jag vet inte, mitt fönster står öppet och myggnätet är i (det hade vi inte förra sommaren, men ärligt talat, det är betydligt mycket mer mygg nu plus att getingarnas bo är mycket närmare i år och då KAN man inte ha öppet fönster!) men ändå så når varken doft eller ljud in. Det känns.. Tomt. Okej, jag har musik på. Men det är faktiskt lika lågt som förra året! I för sig är det lite skillnad på musik, men ändå. Det spelar ingen roll.

Ännu en sak som jag längtar till: Friheten. Allt kändes.. Friare, förra sommaren, av någon anledning. Inte lika pressat. Och känslan av natten-igenom telefoning var en annan, en.. Soligare känsla.

Pratflickan. Titulerad Världens Vackraste Varelse, och lever upp till det. Alltid. Även om man blir förbannad på henne. Vilket man blir. Åtminstone när hon börjar rota i resväskorna utan tillåtelse.

Resväskorna? Okej, för att ta historian en gång till:

När jag var liten så skulle Sandra (äldsta storasystern) ut och gå med hundarna med en kompis, och jag fick inte följa med. Det var inte så ofta som jag ville följa med som jag inte fick, vad jag kommer ihåg. Jag klagade och tjatade och frågade, och ville verkligen, verkligen, följa med. Sandra spände blicken i mig och sa "Man kan inte lasta över alla sina problem på en enda person, Elin." . Jag ville veta vad hon menade. Då berättade hon om resväskorna.

Att allt man känner, allt man upplever, allt man gör, lagras i resväskor som man bär med sig. Och att dessa resväskor kan bli väldigt tunga, börja spricka i kanterna och Inte få plats mer i. När det händer så behöver man att få lov att plocka över i någon annans resväska, så att allt inte blir så jobbigt att bära.

Väntar man alltför länge med att packa över, så blir väskorna extremt tunga, och hur många, extremt tunga, resväskor tror ni att man orkar bära egentligen? Inte så många. Vad händer då, när man inte orkar? Jo, man tappar resväskorna. Allt ramlar ut, rinner över. Och det är inte bra.

Iallfall. Alltså: Pratflickan rotar i resväskorna olovandes. Inte okej! Inte okej att någon rotar runt i mina resväskor, för det är MINA saker, och jag vill inte att NÅGON rör dem om jag inte ber om det. Inte ens Pratflickan.

"Älskade, kära Mel. Du är en reparatör; glider runt och hittar restaurationsobjekt och utnyttjar dem till hundra procent för att få dig själv att ha något slags värde. Men det gör inget, för du är älskvärd ändå. Problemet är att inse dina egna gränser. GÖR DET!"

Betyder det att jag ska stoppa undan verktygslådan och dra vidare?

Jag vill kunna hoppa in i folks världar och vara glitter&glädje, hela tiden. Vill kunna få människor glada, få dem att ha roligt, gosigt, mojsigt. Vill vara underbarhet, hela tiden, alltid. Eller, åtminstone oftast. Och, orkar jag inte det, då kommer jag inte heller orka gå ur sängen. Inte orka någonting alls. Det känns som om att det är det jag ska göra: få människor att må bra.
"Tänk på dig själv", javisst, men jag mår som bäst när andra mår bra.

Och den människa jag allra, allra helst skulle vilja kunna hoppa in och vara glitter i, hos, den människan kan jag inte vara det för. Och det gör riktigt ont.

Mina naglar har blivit orangea. Vi fick nagellack av mor. Hmmm... Oranget nagellack. Av mor. Låter det bekant? Ja, jo, om ni var med för ungefär ett år sedan så borde det låta bekant. Om ni har bra minne, det vill säga.

Glitterhatten sitter på. Gosh, nu kommer folk att bli irriterade på mig igen. Fast jag tycker ändå inte att det gör något, för det är MIN hatt & jag älskar den & jag kommer aldrig att överge den på-riktigt & den som tror det är dum i huvudet.

Nätstrumpbyxor var det ja. Det måste köpas in. Och mer knästrumpor. Och hängslen. Och byxor. Och.... Ja. Listan kan göras låååång. Återigen: Önskelista hänger på Mels vägg.

Hejdåträff för Kakan är planerad den 12:e. På söndag. VI hoppas på att allt kommer gå bra. Mel ska göra laktosfria muffins åt Kakan. Han får bestämma smak. Och Mel är nervös. Varför? Ingen aning. Men det ska bli massamassa underbart att träffa honom igen, innan han åker. Och sen har vi nästan bestämt att Mel ska ner och hälsa på hos honom, om vi lyckas få tillåtelse till det, och så ska Kakan komma till Sverige MINST en gång om året, för annars tänker Mel och Kakan bli massamassa ledsna och det vill vi INTE, så det är för hela jordens trivsel som vi ska träffas. Omtänksamt av oss va?

Träffen består av att träffas, ta oss till trevligt ställe (förslaget är Humlegården) och fika & ha trevligt, för att sedan bege oss hemåt. Tyvärr. (Eller kidnappa med Kakan till Öland och stanna där så att han inte kan åka!)

Mel ska tydligen måla massa dörrar imorgon. Och försöka ta sig ner till Famoj&Fafaj för att hjälpa till där. Famoj kan fortfarande inte röra sig riktigt ordentligt efter höftoperationen.. Men hon mår iallfall bra.

Annars har Mel en lista uppsatt med saker hon både vill och inte vill göra, som hon ska göra. Bra va? Vi kan rapportera om hur mycket av det som blev gjort, när svalorna har flyttat och sommaren är slut.

En annan rolig sak som händer hos Mel nu, är att hon hjälper till med ungdomsavdelningen på biblioteket. De har nämligen byggt om och låter oss (Jag och Camilla är väl de som har gjort mest jobb, men Johan och Sara är egentligen också med) göra lite som vi vill. Vi har målat ett bord med grönt, samma gröna som mitt nattduksbord är målat i, och nu ska vi klistra på Bamserutor på ovansidan, vi har börjat plocka över böcker, vi har kladdat grönt med svamp på en pelare, vi har dragit ut och tvättat av Famoj&Fafajs gamla skinnsoffa. Vi har säkert gjort mer, men ändå. Vi har mycket kvar. Vi ska slipa bord och klä om stolar och sy gardiner, och massa mycket mera.

Dagens Citat?

"Hon hade inte väntat sig att uppleva nakenheten så här. Det var klumpigt, svettigt och klibbig hud. Det var trångt." - Blonde, kap. Lilla Frun; 5, sid. 193, Joyce Carol Oates.

Yours

       Truly

  Mel