Blomförslag?
17/5 2009
Den här helgen har varit helt och hållet underbart gos. Sånär som på en liten sak: Angelica kunde inte sällskapa med mig i väntan på Gabriel och bussen. Men vi får ses snart, så att jag inte blir totalt galen av längtan. Och så att hon kan få sina saker. Hårsprayerna och den där ömtåliga saken...
I fredags bar det alltså iväg till mor, trots att det var en hemmahelg. Galadriel fick skjuts in till Hallsta och så försvann vi iväg in i solnedgången med ett dammoln. Eller inte. Men ändå, man FÅR faktiskt drömma lite. Iallfall, så tog vi oss senare från Tekniska hela vägen hem till mor. På vägen stötte vi på ett par galna österrikare. (Enligt Gabriel. För mig är de fortfarande tyskar!) Eller, stötte på och stötte på, de hoppade in i vår vagn bara pang bom. Ytterst ölstinkande och korvätande var de, iallfall. Det var massa läskigt, för jag stod mellan Gabriel och glasväggen, och den närmsta gubben hade massa senap på kinden, och då blev det illamående i magen. Sen stod han och glodde lite på mig, och jag glodde tillbaka. Så började de tre babbla, högljutt och skrattigt. Stationen senare kom det på ett fjortisgäng med tjejer, och jag tror att jag kände igen en av dem från skolan. Iallfall, det gick ett litet tag och så började senapsgubben försöka kommunicera med dem. Frågade om de pratade tyska, och hon jag kände igen svarade att hon gjorde det, och sen började gubbarna prata i mun på varandra. De möttes av en kompakt vägg av fjortisskratt. Sen så började de slänga ur sig olika ord. Det som blev uppfattat var "fisk". Sjukt nog.
Hur som helst och lite till, så kom vi fram till mor helskinnade. Väl där blev det lasagne (inte alls lika god som Änglarnas Systerlasagne tillverkad av GosAnna&Mel), och efter det blev det Kulanpromenad. Gabriel och jag lullade ner till sjön och satte oss. Det var en sjukt fin solnedgång, och blä på att kamera inte finns. Men vi överlevde ändå. Och så satt vi där bland hjortskall, måsbajs och fiskar, och pratade om saker som är viktiga, och saker som är mindre viktiga, och sen var det liksom dags att gå hem. Men trevligt var det, när vi satt där.
Senare... Kommer jag inte ihåg. Eller jo, det var kaffeglass, gullig gammal film (Jagad av agenter, tror jag att den hette.. Utspelade sig i sthlm på typ 40-talet, iallfall. Och svartvit!). och sen tidsbestämmelse med GosAnna och Kakan om när mötet vid Grönan skulle äga rum. Efter det var det nanidags.
Upp vid nio ungefär på lördagen, och in i duschen. Sen var det till att dra på sig några slags kläder och få upp Gabriel. Att locka med frukost är ett säkert kort, så det gjorde vi. Tuggtugg, i med ordentligt med frukost. Sen plocka ihop saker vi behövde ha med oss, byta om och sen bar det iväg. Vi var i god tid till bussen, och det kändes massa bra. Det bestämdes att GosAnna skulle möta oss vid Gullmarsplan, vilket hon också gjorde. Vi kommer fram till t-centralen. Och hade vi inte haft GosAnna skulle vi inte alls ha kommit till bussen, för är man en Mel är man inte gjord för att hitta fram till saker. Bara så att alla vet det.
Vid bussen tar vi ut pengar. Sen älskar vi att det kom en buss till, för vi hade verkligen inte fått plats på den första.. Sen att det var varmt och trångt, det spelar ingen roll. Och så var det en massa söt tant som skulle av. Det var Gabriel i (ännu en) tantform, för hon satt och sa att hon hatade när det var mycket människor idag och något om att ungdomen var utan framtid. Vi fick tränga ihop oss rätt mycket för att hon skulle kunna gå av, men hon var så trevlig mot oss att det inte gjorde något. Så sa hon att vi skulle ha en bra dag. Trevliga människor gör mig glad.
Väl vid Grönan får GosAnna för sig att vi måste hämta ut pengar. Jäss, hon ÄR ju faktiskt smått senil. Men vet ni vad? Det gör inte så mycket, för de flesta jag känner är så pass gamla att det händer dem hela tiden. Vi står och väntar på Kakan. Eller, Mel hoppsar runt lite och väntar. Sen kommer det både en och två bussar, fast ingen Kaka. Det är inte okej. Han kanske är osynlig? Det är säkert därför jag inte ser honom. Men! Sen kommer det en buss till, och Kakan ser massamassa fin ut i hatt av kamelhår och... vad-det-nu-var, och pilotisar, och det går liksom inte att missa honom. Så vi hoppar dit och han får en kram fastän han inte tycker om det.
När vi ska in på Grönan ställer vi oss och frågar varandra rakt ut om det är en kö, eller hur man nu ska ta sig in... Då kommer det en snäll gubbe och pekar att där-och-där är det bara pang på, för det vi står och glor på är ingen kö alls. Tack och lov för snälla gubbar! Världen vore mycket tom utan dem...
Så bär det iväg in, och Kakan och GosAnna travar iväg till någon specialkö bara för att, men det var massamassa många människor där och helt plötsligt var de inne. Under tiden så hade jag och Galadriel tagit oss in och jag hade köpt ett åkband. (Det stod en MASSA söt unge framför mig, kanske sjuårsåldern, och hans storebror eller något stod bakom mig... Men det gick bra, för han var typ tre meter längre än mig och kunde prata över mitt huvud.)
Jaha, helt plötsligt är alla inne och vad ska vi åka då? Rakt fram finns det gröna (om jag kommer ihåg rätt) och rosa flygande elefanter som ser otroligt lockande ut, men vi åkte faktiskt inte dem. Trots allt. Istället sprang vi över spanska trappan och iväg. Den vilda musen blev dagens första åktur, och det kändes massa trevligt. Sen tror jag det var Bläckfisken, och småbarn är faktiskt dumma som vill åka fortare. Och det är inte okej att jag och Kakan fortsätter att snurra när resten av världen har stannat. Efter det åkte Kakan och GosAnna Flygande mattan, för den är Mel rädd för. Och det är säkert nyttigt att vara det, eftersom hon är det! Sen sprang vi förbi Lilla fritt fall, och den tvingade Kakan upp Mel i. Vi satt på varsin sida och såg tydligen otroligt roliga ut bredvid massor av småbarn. (Där Kakans knän var, var de andras fötter, enligt GosAnna och Gabriel.) Efter det knuffar Mel upp Kakan och GosAnna i den där stora berg&dalbanan. Under tiden köper jag&Gabriel sockervadd och en cola. När Kakan och GosAnna har kommit ner så blir det glassköp. Det är massamassa gott, och Mel köper en med tre valfria kulor, mjukglass och en liten, liten polkagris. Inte alls jobbigt att äta upp! Nästan för lite.
Efter det fick Kakan åka radiobil, sen gick vi Lustiga huset, fick reda på hur det var att vara full och/eller psykiskt sjuk, och sen så åkte GosAnna och jag Popexpressen. Där roade vi oss med att leka fjortisar, och oroade oss för vilken låt vi skulle få åka till. Människan som skötte det hela sa att hon inte alls var någon elak tant, men det var hon visst. Hon gav oss en otroligt ful låt som inte alls går att lyssna på, men själva åket var roligt. Efter det var det dags för mat, men GosAnna och jag sprang iväg på toaletten. Och det är inte okej med huvuden i speglar!
Iväg mot Flygande mattan för att hitta Kakan och Gabriel som hade tågat iväg för att köpa mat. Runt om, och... GosAnna ser dem. Jag med. Men... Där innan? Är inte det...? Jo, men visst är det.... Det är ju Per Gessle! Rynkig, och iförd stooora solglasögon, men visst sjutton är det han!! Fort fram till Kakan och Gabriel och få tag på pennapapper för att få autograf.
"Ursäkta..? Hej! Skulle jag kunna få din autograf? Det är till min mamma, hon avgudar dig!"
"Visst!"
Och så går vi bort till en soptunna. Han skrev på Gabriels gamla schema. Hej Christina! Per G" står det där. Jag tackade massa mycket, och kände att jag inte vågade krama honom. Det kändes som att jag störde tillräckligt mycket ändå.
Efter det så blev det lunch. Mel köpte inget, inte GosAnna heller, utan vi smååt av Gabriel och Kakan. Det får man faktiskt göra. Sen så tror jag att vi försvann iväg för att åka Kärlekstunneln. Kakan försökte få en söt bäbis med mamma med sig, fast det gick inte. (Bild finns på GosAnnas bilddagbok och lär komma upp på min med.) Så han tiggde till sig att alla tre skulle få åka i samma båt. Vi var överviktiga! Men det räknas inte. För vi var faktiskt tre... Och här bör nog tilläggas att om Gabriel hade åkt så hade jag åkt med honom. Men han ville inte åka något alls. Efter det blev det dags för Radiobilarna igen, och den här gången så åkte jag med Kakan eftersom jag inte hade någon glass att tugga i mig. Han var massamassa duktig på att köra, vilket jag inte är. Sen köpte jag och GosAnna nappar med Veteranbilsnyckelband. De är söta! Efter det så bestämde vi att vi skulle dra oss hemåt. Klockan var väl fem, ungefär, och det var dags att åka. Innan var vi ju tvungna att åka Veteranbilarna, och jag tror att de som körde tyckte att vi var lite roliga.. Men ändå! Det spelar ingen roll. Bilarna är massamassa fina och massamassa gamla. Det står liksom när de tillverkades på baksidan. Och det stämmer!
På hemväg så hände det säkert saker, men jag kommer inte ihåg så mycket. Kakan köpte en mjukglass. GosAnna meddelade sin farmor att hon, Gabriel och jag skulle nana över där och det gick bra. Sen så var vi tvungna att vinka av Kakan, och det var massamassa blä. Han ska komma tillbaka snart, det har jag bestämt. Och jag SKA leta reda på min prinsesskrona åt honom!
Jag har iallfall börjat med min rabatt nu. Är det någon som har blomförslag?
Nu ska jag nana, faktiskt. Och jag skriver om söndagen imorgon, har jag bestämt.
Naninani!
Dagens Citat?
"Man kan överanalysera allt!" - Kakan
Yours
Truly
Mel
