MelTheDrog

Onsdag 7/1 2009

Sådär. Då är jag hemma ifrån Fiskstaden. Jag kom dit den första och åkte den sjätte.

På tåget dit satt jag i en hundtillåten vagn, och efter ett tag var jag tvungen att flytta på mig för en mamma med en son (som jag trodde var en dotter) och en schäfer. Sonen var väl sisådär 3-4 år och flängde runt som en galning. Han kunde varken vara tyst eller stilla, och blandade sin svenska med tyska så att jag närapå fick skrattanfall flera gånger.

Under större delen av resan satt jag och pratade i mobilen med min söta Fiskmåsdotter. När jag började närma mig Fiskstaden så sa vi gos&kram och buh-bye.

När jag tog ner min väska hyllan ovanför familjen-som-kört-bort-migs säte så frågar pojken något på tyska och råglor på mig. Jag ser förvirrat på mamman.

"Han undrar om du har din hund i väskan.."

"Jaha.. Näe, jag glömde den hemma." svarar jag med ett snett leende.

(Maj tyckte jag skulle ha svarat "ja, tre stycken!")

På stationen träffar jag Mary och hennes mamma. Vi travar iväg till bilen där hennes pappa och lillebror står. Vi åker genom Fiskstaden och både min älskade flickvän och hennes lillebror försöker övertala mig att ta självmord genom att åka Balder. (Antagligen är Liseberg öppet nästa gång jag kommer.) Väl hemma hos dem blir jag presenterad för Kurt, den blå delfincikliden som vill ta livet av sig, och resten av fiskarna. Snart sitter Mary och jag och glor Corpse Bride av Tim Burton.. Kärlek på den! Speciellt på att allt går i svart&grått&brunt hos människorna, men det finns sjukt mycket färg hos döingarna! Sen var det väl middag, och någon film på tv:n.. Så petade vi lite på Bella.. Sen tror jag vi nanade.

När torsdagen blivit fredag så åkte vi, efter dusch och frukost, in till Fiskstaden. Vi skulle träffa Jerry och Chokladkakan on the glassbar. Och senare Max.

Det var alltså dags för Mels första Fefoträff..

Först inne i Fiskstaden gick vi och köpte födelsedagspresent till Jerry (läppring) och sen gick vi in på Shock.. MASSA gos!! Väl på Centralen så stod vi mitt i och glodde runt för att se Jerry och kakan. Då fick vi kontakt med en såndära människa som man egentligen bara vill krama. Eller... Han tog kontakt med oss.

"Å gud vad fina ni är! Står där i solen, alldeles färgglada och ser helt borta ut, som om ni inte har en aning om vart ni ska!"

"Euhmm... Jaa."
"Man skulle ta bild på er! Fan att man inte har kamera! En perfekt bild!"

Så börjar Mary&jag gå mot ingången till Centralen, och ser Jerry och Kakan.
"GAMMAL MÄNNISKA!" Ingen reaktion.

"JERRY!" Fortfarande ingen synbar reaktion. När vi väl träffats får vi veta att jo, han hörde mig. När vi sedan travar bort mot spårvagnen som ska ta oss till Boendet så travar vi på den där gosiga gubben som ville ta kort på oss. Han går baklänges framför en kvinna, och stannar upp när han ser oss, pekar på kvinnan (som fortsätter att gå) och gastar halvhögt:
"Hon har en kamera, men vill inte fota er! Vilken hemsk människa!"

"Hemsk!" Instämmer både Mary&jag.

Så trampar vi på spårvagnen. Åker. Åker förbi Jerrys plats i livet. Så är vi framme. Travar iväg till Boendet, Kakan och jag hamnar efter och pratar om olika, fina saker. Till exempel om att gå och lägga sig men att det skulle vara rätt opraktiskt att göra det för att det är kallt ute, men han kan få göra det ändå.

Väl framme så flaxar vi runt ett tag, och sen så ska Mary&Jerry in till stan och hämta flera människor. Så jag stannar med Max och Kakan, så de får fina frisyrer och vi lyssnar på bra musik.

[Ännu ett oavslutat inlägg, också det här antagligen för att nanande inträffade.]