Ätaätaäta
Onsdag 26/11 2008
Bort med känslor. Låt mig få göra det här, okej?
Man kan sitta och sticka sig själv med vassa föremål. Man kan sluta att äta och långsamt förtvina bort. Man kan vräkäta sönder sig och sedan spy upp alltihop - enbart för att fortsätta äta. Jag känner människor som gör sånt. Ingen som gör alla tre. Men fortfarande; de gör något av det. Jag vet det - och jag kommer aldrig kunna få dem att sluta. Jag kommer aldrig kunna bestämma att de ska göra det, eller hjälpa dem tillräckligt mycket för att de ska sluta.
Det jag möjligtvis skulle kunna göra, det är att ta avstånd till dem, säga att "nä, antingen är du vän med mig eller så fortsätter du att skada dig själv.", men jag gör inte det. Varför? Jo, för att jag vet vad det är de gör: de slutar att känna, eller så känner de. Och jag vet hur det kan vara. Jag vet vad det kan betyda. Jag vet vad det är jämfört med allt det andra. Men också, så vet jag vad alternativet är.
Jag gör inget av det där, det ska ni vara medvetna om. Jag har mitt eget lilla sätt. Vad?
Jo, jag äter. Vräkäter utan att spy upp det. ALLT går i. ALLT blir lättare. Äpplen, bananer, apelsiner.. Oj, fruktskålen blev tom. Knäckebröd med bregott. Woops, det tog slut. Chokl... Slut. Gla... inget kvar. Kakor. Mat? Å vad gott. Ge mig en till portion. Mmm! Mmmmera!! Aj, min mage.. Äschdå, finns det mera?
Jag äter tills jag tar slut. Tills det onda går över. Tills jag inte behöver känna mer. Fyller på tills allting tar slut. Då kan jag sluta. Bara finnas i en kropp som inte är så jobbig. Faktiskt, så är den helt lagom. Jag är helt lagom. För ett tag slipper jag varenda känsla. Sen får jag lov att landa. Känna. Och orkar jag inte så äter jag mer.- För det handlar egentligen bara om att härda ut. Stå ut.
Stå ut med mig
Jag behöver dig
FÖRSTÅR DU HUR MYCKET DU BETYDER, MARY!? Förstår du verkligen hur galet mycket jag behöver dig? Som du säger, ett ensamt M är ett ensamt M, och det överlever inte. Det måste vara MM. Vi står inte ut med dig, Mary. Aldrig någonsin i h*lvete att vi står ut! Allt dåligt j*vla skit du har, tror du att vi står ut med det? Nä. Aldrigaldrigaldrig,
För du är så j*vla underbar! Hur skulle jag någonsin kunna stå ut, när du gör mig synlig igen? När du gör mig till det mesta jag kan vara! Du är inte något att stå ut med. Du är ett privilegium. En diamant, utan någon fucking baksida! Du förstår kanske hur jag vill mena, vad jag vill säga, MEN ORD RÄCKER JU ALDRIG NÅGONSIN TILL OCH ÄR BRUTALT ÖVERSKATTADE!!
MM FOREVER, eller hur?
Klarar vi oss igenom det här, allt blä, allt j*vla sk*t, bara vi klarar oss, då finns resten kvar. Du vet, det där alla pratar om. Livet. Och visst ska vi klara det?
Dagens Citat?
"Nej, men det är ju klart att det inte är så många män som går på manikyr.. Tänk om dom får lack på naglarna... Folk kan ju tro att dom är.. *tystnad*." - Marys smala tant.
Yours
Truly
Mel
Bort med känslor. Låt mig få göra det här, okej?
Man kan sitta och sticka sig själv med vassa föremål. Man kan sluta att äta och långsamt förtvina bort. Man kan vräkäta sönder sig och sedan spy upp alltihop - enbart för att fortsätta äta. Jag känner människor som gör sånt. Ingen som gör alla tre. Men fortfarande; de gör något av det. Jag vet det - och jag kommer aldrig kunna få dem att sluta. Jag kommer aldrig kunna bestämma att de ska göra det, eller hjälpa dem tillräckligt mycket för att de ska sluta.
Det jag möjligtvis skulle kunna göra, det är att ta avstånd till dem, säga att "nä, antingen är du vän med mig eller så fortsätter du att skada dig själv.", men jag gör inte det. Varför? Jo, för att jag vet vad det är de gör: de slutar att känna, eller så känner de. Och jag vet hur det kan vara. Jag vet vad det kan betyda. Jag vet vad det är jämfört med allt det andra. Men också, så vet jag vad alternativet är.
Jag gör inget av det där, det ska ni vara medvetna om. Jag har mitt eget lilla sätt. Vad?
Jo, jag äter. Vräkäter utan att spy upp det. ALLT går i. ALLT blir lättare. Äpplen, bananer, apelsiner.. Oj, fruktskålen blev tom. Knäckebröd med bregott. Woops, det tog slut. Chokl... Slut. Gla... inget kvar. Kakor. Mat? Å vad gott. Ge mig en till portion. Mmm! Mmmmera!! Aj, min mage.. Äschdå, finns det mera?
Jag äter tills jag tar slut. Tills det onda går över. Tills jag inte behöver känna mer. Fyller på tills allting tar slut. Då kan jag sluta. Bara finnas i en kropp som inte är så jobbig. Faktiskt, så är den helt lagom. Jag är helt lagom. För ett tag slipper jag varenda känsla. Sen får jag lov att landa. Känna. Och orkar jag inte så äter jag mer.- För det handlar egentligen bara om att härda ut. Stå ut.
Stå ut med mig
Jag behöver dig
FÖRSTÅR DU HUR MYCKET DU BETYDER, MARY!? Förstår du verkligen hur galet mycket jag behöver dig? Som du säger, ett ensamt M är ett ensamt M, och det överlever inte. Det måste vara MM. Vi står inte ut med dig, Mary. Aldrig någonsin i h*lvete att vi står ut! Allt dåligt j*vla skit du har, tror du att vi står ut med det? Nä. Aldrigaldrigaldrig,
För du är så j*vla underbar! Hur skulle jag någonsin kunna stå ut, när du gör mig synlig igen? När du gör mig till det mesta jag kan vara! Du är inte något att stå ut med. Du är ett privilegium. En diamant, utan någon fucking baksida! Du förstår kanske hur jag vill mena, vad jag vill säga, MEN ORD RÄCKER JU ALDRIG NÅGONSIN TILL OCH ÄR BRUTALT ÖVERSKATTADE!!
MM FOREVER, eller hur?
Klarar vi oss igenom det här, allt blä, allt j*vla sk*t, bara vi klarar oss, då finns resten kvar. Du vet, det där alla pratar om. Livet. Och visst ska vi klara det?
Dagens Citat?
"Nej, men det är ju klart att det inte är så många män som går på manikyr.. Tänk om dom får lack på naglarna... Folk kan ju tro att dom är.. *tystnad*." - Marys smala tant.
Yours
Truly
Mel
Kommentarer
Postat av: Freja
Det är bra att Mel har ett sätt att bli Lagom, även om lagom inte ALLTID är bäst..
MM FÖRALLTID OCH ÄNNU LÄNGRE! Och du får mig att leva, att Överleva.
Jag älskar dig! :*
Marys smala tant äger! xD
Postat av: Mel
Mm, fast ibland är Lagom Rätt. ^^''
Precis. Det är samma här. Utan dig funkar inget.
Jag älskar dig.
Ohja! x)
Trackback
