MelTheDrog

Måndag 23/2 2009

Jaha. Så var det lov. Och SJÄLVKLART så är jag sjuk. Okej, inte farligt sjuk, men ont i halsen och huvudet. Snuvig. Igår hade jag nästan-feber. Just nu sitter jag och funderar på hur mycket honungsvatten man kan dricka innan man får akut honungsförgiftning eller blir hög... Jag HAR varit uppe i tio koppar under en dag.. Fast då var det utspätt med fem koppar kaffe och två portioner nudlar... Men jag vägde ungefär tre kilo mindre då.. Så det kanske går på ett ut? ELLER så viger jag morgondagen åt att ta reda på hur många koppar det går åt. I vår del av världen är vatten ingen bristvara (än), och även om vårt brunnsvatten skulle svika (vilket inte kommer att hända), så kan jag alltid smälta snö (PARASITER ÄR VÄNNER - OCH MAT!). Och vi har sisådär tjugo burkar honung. I mina öron låter det som en perfekt idé.

Om det inte vore så att jag imorgon ska gå upp kring åtta-nio och utföra diverse morgonrutiner, städa klart och dammsuga mitt rum, jobba lite matte, äta lunch, göra mig iordning och fördriva tiden (om hunden får stanna hemma så går vi ut med honom ungefär här) innan jag tar bussen in till Hallsta City. Där ska vi köpa godis&läsk, lämna in några böcker på biblioteket (Boktjuven av Markus Zusak, en klart läsvärd bok med citerbara saker på praktiskt taget varenda sida och jag rekommenderar er varmt att läsa den, och Parasit av Scott Westerfeld, också en klart läsvärd bok med väldigt trevliga och sanna fakta om parasiter som existerar och en ytterst underhållande syn på 'vampyrism', eller 'parasit-positiva' som det heter i boken. En av de där böckerna som jag vill ha bara för att kunna slå upp vissa sidor och läsa högt för äcklade åhörare.) och träffa Angelica och Alicia. När bussen hem kommer så ska vi ta den, och väl hemma så ska vi bomma in oss i vardagsrummet med en del väldigt bra filmer. Om vi lyckas kolla klart på allihop under första kvällen så får vi väl glo om en del. Och sen har vi ju nödfallsfilmerna Dunderklumpen och Gilbert Grape. Tyvärr så fick jag inte med mig Nightmare Before Christmas och Moulin Rouge hemifrån mor, eftersom hela filmtittandet skulle ha ägt rum där. Meen. De filmer som är med på vår lista är:

The Dark Night

Bourne filmerna (allihopa)

Hostel

American Psycho (Angelica, du kommer ÄLSKA den!!)

Hot Fuzz

OM vi skulle få brist på filmer så kan vi nog få låna något av far&Maj... Och jäss, de filmer vi har har Galadriel donerat, The Dark Knight på min begäran och resten av ren välvilja. Dunderklumpen är också hans, men Gilbert Grape är min alldeles egna. [insert evil laugh here.]

Imorgon kommer tyvärr mina söta små kidnappsoffer bege sig hem, och det är inte roligt. För då ska jag räkna matte och plugga inför spanskaprovet som jag har på fredag nästa vecka.

Annars i skolan går det väldigt, väldigt bra för tillfället. Det är just de två ämnen jag ska plugga på som jag har problem i. Eller, ja, spanska har jag inga som helst problem i (okej, jag kan inte grammatiken flytande, men jag kan uttala och förstå. Att babbla på eget bevåg är det svårare med, men det är bara för att jag inte kan några ord...), men matten är ju som den är.
I idrott har jag tydligen bra betyg. Hör&häpna. Om jag gör allt jag ska så får jag KANSKE VG. Och det hör ni ju själva att det inte kommer att gå. Eller, ja, det hör ni när jag säger att vi ska leda en klass, inte nödvändigtvis vår egen, en idrottslektion. Då hör ni att jag kommer att få ett G. Men det är jag nöjd med. Dumt, dumt, dumt, jag VET. Men jag är det ändå.

I SO har jag ett praktiskt taget säkert MVG. Om jag fortsätter på samma sätt terminen ut, vilket jag SKA göra. Sen att läraren är "väldigt besviken" på min negativa livssyn (MÄNNISKOR SUGER OCH VÄRLDEN BORDE GÅ UNDER SNART!) är något vi inte behöver oroa oss för, för det ska helt enkelt inte påverka betyget.

I svenska har jag bra betyg. SKA ha bra betyg när jag går ut. Punkt. Slut.

I engelska har jag MVG. Hon hotar med att dra in det om jag berättar.... Hemligheter. Vilket jag inte tänker vara dum nog att göra. Så där har jag MVG. (Ännu en anledning till att få MVG i svenska. Jag tänker INTE få bättre betyg i ett språk än vad jag får i modersmålet.)

Andra ämnen då? Jag kommer inte ihåg. Men tillräckligt bra, iallfall.
Sen att jag hatar själva skolan och blir illamående enbart av att se byggnaden och så, det behöver vi ju inte dra upp.

I fredags....

Jag tänker inte dra upp allt som hände i skolan, men det var avslutning på temavecka Friends mot mobbning med slagorden 'Peace, Love & Understanding', och affischer satt uppe i korridorerna med citat som "Det var dom som såg med inte gjorde något som var värst!" och "Mobbaren har problem - den som mobbas får problem.". Anledningen till att jag inte kunde få mig själv att ta de där stackars oskyldiga affischerna på allvar var det faktum att en av dem var felstavad. "Jag mobbadde för att jag ville vara cool, grym och tuff. . .". Alltså.. NEJ. Svenskanörden i mig skriker. (Fiskmåsen kan intyga.) Okej att jag personligen ignorerar att stava rätt på vissa ord och i en del sammanhang säger t. ex. "gamlare" istället för "äldre", men det är en helt annan sak. Jag VET ju själv att jag har gjort fel. Och om jag skulle stava fel på en affisch som ska sitta uppe på skolan, skulle jag klistra över den bokstaven med en bit likfärgat papper som det jag skrivit på (vilket har gjorts ett antal gånger.. Tihi.) eller göra en helt ny affisch. Att sen inte lärarna sa något gör mig bara helt trött. I vilket fall som helst så klarade jag inte alls av att läsa en enda av de där citaten efter ett tag. De gick mig på nerverna.

Mitt egentliga uppdrag under veckan var att ta en låt, göra om texten och framföra den inför publik. Eftersom den gruppen varken var mitt första- eller andrahandsval, och Tina var en av dem som höll i den, så slapp jag barmhärtigt nog hela den delen. Istället skulle jag skriva dikter, och göra egna affischer. Det blev tillslut så att vi dumpade det vi hade skrivit och utnyttjade 'De tror de vet...' till min egna dikt. Sen så fick jag ta citat och låttexter. Det blev 'Thank You For Nothing' av Yohanna Troell och väldigt många, väldigt fina citat ur Änglarnas Syster. Sen så citerade vi Thåström ("Jag behöver en mun till för att kunna andas/Ett hjärta är till för att inte stanna/Jag behöver en mun till för att kunna andas/För jag är förlorad i kriget med mig själv"), Tusen gånger starkare ("En varg måste yla för att hitta sina jämlikar") och diverse andra mysiga saker. Sammanlagt blev det två planscher att sätta upp, vilket gjordes.

Favoritdelen på skolan var under teatern, när en av killarna spelade bög. Han var sjukt bra. Sen att han sträckte upp armarna och sa högt "Bara så att alla vet, jag är inte bög!" när alla hade slutat applådera dem och de flesta skrattattacker hade lagt sig, det fick ju de flesta att börja skratta igen. Sättet han sa det på, det var verkligen.. Ja, den människan hoppas vi kommer bli känd så att vi får skratta mera.

Seeeeeen... Så träffade vi Gabriel. Massamassa underbart! Vi travade iväg till Tempo, för han skulle ge mig choklad. (Nej, han måste inte muta mig för att jag ska älska honom. Han måste bara muta mig för att jag inte ska slå honom lika mycket. *totalt oskyldig*) Efter ett tag blev vi uppplockade av hans fader, som åkte runt, runt i Hallsta (i Angelicakvarteren) för att kolla så att vägarna såg bra ut (fråga inte) och efter det så bar det iväg hemåt. Jag vet inte, Thomas pratade i mobilen, och det blev totalt fel, och det hjälpte ju inte att Galadriel också misstolkade vissa saker, och... Jag tycker inte om att hålla tillbaka skratt.

Iallfall, väl framme så kommer jag inte ihåg vad vi gjorde. Vi gick ut lite tror jag, sen tror jag vi satt i soffan och glodde på något ett tag, och sen så tror jag att vi gick upp och babblade lite och sen var det liksom mat och.. Det gick nästan för fort.
Efter maten blev jag utskälld för att jag inte sett hela första Austin Powerfilmen, vilket jag tydligen skulle göra. Så det gjorde vi. Efter att ha suttit vid datorn lite. Sen var det nästan sänggång.

I lördags så var allt bara allmänt... Blurrigt. På morgonen klarade jag inte av att ligga stilla, så jag satte mig i Galadriels soffa och läste i Blonde av Joyce Carol Oates innan jag bestämde mig för att skaka liv i pojken som ibland inte vet ifall han ska strypa mig eller krama mig. Här ska ni komma ihåg att han i vanliga fall går upp tidigast tolv, ungefär, och klockan var någonstans mellan nio och tio... Som vanligt är jag världsbäst på att väckas, och snart har jag någon som gör frukost åt mig. När vi hade ätit var klockan någonstans vid ett, två och... Tyst på er!

Jag började känna ont i halsen ordentligt, men det bryr vi oss inte om. Jag gjorde en chokladkaka som blev lite torr med helt okej. Gabriel, stackarn, tröttnade på att sitta inne och höra mig kommentera allt han gjorde och sa, så han gick ut och satte sig och slog på trummorna. Efter ett tag kom han in och slog på en av dem inne. Sen gick han ut (precis innan jag skulle slänga ut honom...) och slog lite mer. När min kaka var klar satt jag och pratade med Lotta i köket, och hon är som vanligt en väldigt mysig människa att prata med. Då kommer Galadriel intravandes och röstar för att jag ska ut och lära mig trumma. Det blir till att byta kjol mot byxor och sno tröja av honom, för att bege sig ut i minusgrader och sätta sig i ett gammalt hus som är byggt på 1700-talet, för att försöka göra två saker samtidigt. Och nej, ni vill inte veta hur det gick.

Mat, prat, film, nana. Tror jag.. Ungefär så. *älska mitt minne*

I söndags, så skulle jag egentligen åkt hem. Men när vi pratade med far tyckte han att det var helt okej att jag stannade tills idag, så det gjorde jag. Men dit har vi inte kommit än.

Iallfall... Igår så satt vi allmänt i soffan och bara var. Glodde tv. Knuffade på varandra. Sen så kände jag att mitt huvud inte alls tyckte om mig, så jag drog mig undan och lekte eremit ett tag på Gabriels soffa efter att ha hinkat i mig två glas vatten på raken. Självklart kommer sötgnuffen upp och undrar hur det är med mig. Vill jag ha något? Nopes, det vill jag inte. Återigen förklarar jag motviljan till att ta värktabletter. (Tycker inte om känslan av piller alls) När jag nekat till att han ska hålla mig sällskap så drar han sig ut och slår på de spända hudarna igen. (När man säger så så låter det värsta porrigt. Mwihi.) Fast... Det låter. Väldigt högt. Inne hos mig. Mitt huvud bestämmer sig för att aldrig, aldrig mer tycka om Gabriel. Meeen, jag kidnappar hans hörlurar, höjer volymen och låter Kent skölja bort resten. Så jag överlever.

När han kommer in igen skälls han ut (mitt huvud tog över min mun!) och jag återlämnar hörlurarna. Efter det så.. Jag tror att vi skulle äta. Eller, jag kidnappade hans knä som kudde ett tag, och sen skulle vi äta.

Sen så glodde vi tv och det var Hasse som var programledare. AJAJAJ!

Och! Nu känner jag att jag har blivit alltför osammanhängande i mitt stackars huvud,  så jag ska dra dagens historia ytterst kortfattat... På något vis.

Jag vaknade, åt, duschade (man får stå på en pall och den är grööön. . . .), gjorde mig iordning och sedan så bar det iväg med bilen. Vi var på ett ställe där vi satt kvar i bilen och sedan belönades med en marabou mjölkchoklad av Lotta, efter det så försvann vi iväg till uppsala och där sprang vi runt och ut och in och runt lite till, och jag äger nu ett exemplar av Nålens Öga (KENT för er okunniga) men inte något med Imperiet för pengar finns inte. Böcker fanns också, men jag HAR INTE RÅD och jag tycker inte om det. Sedan var det mat, vid fyratiden, och vi åt lite och sen så var det påväg hem igen och det sista av chokladen var väldigt gott att blanda med cappucino. VÄLDIGT gott.

När vi kom hem så sa vi hejdå, tyvärr, och försvann in.

Här hemma har jag ätit, städat, slagit in StorebrorGuds födelsedagspresent och lovat att dumpa den i hans rum nästa gång jag är där om inte han finns träffbar då. Vi ska slänga ett litet kort grattisbrev på honom också.. Sen så har jag druckit enbart två koppar honungsvatten. Jag har läst desto mer i Blonde. Det är en roman om Marylin Monroes liv, ur hennes synvinkel och nästan helt fiktiv förutom vissa småhändelser som var stora i hennes liv. Något liknande. Jag har iallfall hittat några fina citat.

"Genialitet är inte en gåva utan ett sätt för människor att under desperata förhållanden tolka livet." - Jean-Paul Sartre

"Själen är allt, sanningen gör oss fria, svek och lögner och smärta och ondska är bara mänskliga villfarelser som vi själva orsakat för att straffa oss, och de är inte verkliga; det är bara vår svaghet och vår okunnighet som får oss att ge efter för sådant." - kap. Tant Jess och farbror Clive, sid. 92

"För det är det kärlek är. Något som skyddar en från att råka illa ut. Om man råkar illa ut, då är kärleken otillräcklig." - kap. En stad av sand, del 4, sid. 68. (Bara jag som tycker att det är lite Pappa Pralin över?)

Nu ska jag nana. Jag är trött, och jag ska upp hyfsat tidigt imorgon. Jag saknar Gabriel, väldigt, väldigt mycket och är inte alls glad på mig själv för att jag ibland inte kan tänka efter vad jag "får" och "inte får" säga. På att jag inte kan skilja ut det som är okej att berätta från det som sårar. Det jag inte borde säga.  Jag skulle kunna säga förlåt, men det skulle inte heller vara rätt.

Nu är det sportlov, men på måndagen den 2/3 är det 63 skoldagar kvar till sommarlovet.

Om man räknar med avslutningsdagen och idag är det 109 dagar kvar till sommarlovet.

Om man räknar från och med måndagen den 2/3 så är det 29 skoldagar kvar till påsklovet, nästa andningsanhalt.

Naninani på er allihop, krama nästa människa ni ser från mig (om det inte är någon jag inte tycker om) och ha det gos tills vi hörs.

Dagens Citat?
"Utanför eller alternativ, vad är skillnaden?" - Gabriel om att jag valde att vara alternativ och sitta i sängen och äta min grädde med chokladkaka.

Yours

       Truly

   Mel