MelTheDrog

Onsdag 25/2 2009

Jag är inte trött. För första gången på väldigt, väldigt länge så är jag inte trött. Även om jag inte sov så mycket inatt (man sover inte bra på en tunn madrass på golvet..), så är jag inte trött.

Jag vet inte om det är överdosen godis igår som fortfarande sitter i, eller om det är dagens kladdkaka med tillhörande grädde och en semla på det som driver med mina sinnen och får mig att tro att jag inte alls är trött. Sak samma vad det är. Huvudsaken är: jag känner mig inte trött. Jag skulle kunna städa rent mitt rum och ha det dammsuget och klart innan jag åker imorgon. Först ska jag såklart plocka bort madrasserna och så, men fortfarande. Jag skulle kunna göra det.

Om det nu inte vore så att jag blir lite lätt snurrig så fort jag är uppe och går i mer än fem minuter. Och jag är inte en sån där människa som kan städa ett rum i fem-minuters etapper. Okej, jag är en klen och ynklig varelse som inte städar för att jag är lite förkyld och blir snurrig av det. Men jag vill faktiskt bli frisk. Nu, på en gång. Det är därför jag snart ska hämta en kopp te med sjukt mycket honung i. Eller, det skulle jag tydligen inte. Vi ska uppenbarligen äta snart. Synd, det är alltid lättare att skriva om man har te att dricka.

Det här med att städa rummet, det är något jag verkligen behöver göra.

Jag tycker inte om smuts. Okej, om ni har varit i mitt rum de senaste månaderna så förstår jag att ni inte tror mig. Det gör jag faktiskt. Det här rummet är... Stökigt. Minst sagt. Det ligger oftast minst två högar kläder (en för tvättade som ska läggas in och en för otvättade som ska ner.. Egentligen borde jag ha en tvättkorg här uppe istället...) på golvet, tillsammans med skolmappar och diverse block med oavslutade noveller. Sen så ska vi inte glömma de lösa papperna som ligger utspridda lite här och var, oftast med bara ett ord nerklottrat på, eller skrivmaskinerna (två stycken) som står på golvet (utan bläck i). Och så har vi ju kassarna som står lite hur som helst. Och mina gosedjur i en hög på golvet. Två gamla lampor under skrivbordet. Och dammet. Jag har inte dammsugit sen.. Höstlovet, kanske... Inte fint, vill jag lova. Speciellt inte eftersom jag inte tycker om smuts.

Fast det finns ju sätt att överleva, det gör det alltid. Mitt är att stänga av hur det ser ut. Inte se hela rummet, bara liten del av det. Något sådant. Jag skulle verkligen behöva lite hjälp här. Galadriel, kom hit och sätt dig på sängen och se till att jag städar! Det är den hjälpen jag behöver, någon som sitter bredvid och ser till att jag inte fastnar, förstår ni.

Men ärligt talat, så är det mest andra människors smuts som jag inte mår bra av. Jag vet inte hur jag ska förklara, för det låter väldigt... Inte Mel. Och det är inte så att jag mår dåligt av att komma hem till någon med lika stökigt rum som jag, det är inte den sortens smuts vi pratar om. Det är de där fläckarna på handfatet av tandkräm. Det är när man kommer hem till människor med smutsiga kök. Gamla matrester (de som var på Boendet och glodde i köket förstår...). Jag kan inte förklara alls, för jag har inga bra exempel. Det är vid vissa tillfällen jag kan bli illamående, och då ser ni det på mig. Om ni känner mig tillräckligt bra för det. Och så får jag akut städmani. Okej, om det inte är så att jag är hemma hos någon annan. Fast då kan det ändå hända att jag börjar plocka med småsaker. Men ni ska veta att jag gör det även när jag är illa till mods eller nervös över något. Så om jag börjar plocka med pennor eller så hemma hos dig behöver det inte betyda att jag tycker att det är äckligt hemma hos dig.

En annan sak jag har problem med hemma hos människor är hur det luktar. Det finns ställen det luktar gott på. Oftast där det finns djur och man håller någorlunda rent brukar det lukta gott. Nästan alltid om det finns hundar. Ett undantag är hos Clownen, men det var bara... Jag vet inte. Den där äckliga blandningen av gammal rök, icketvättade djur och allt det där som får en att... Inte trivas. Just lukten av gammal rök får mig att må illa. Vet inte varför. Samma sak med lukten av ålderdomshem.

Usch, jag vet inte vad jag babblar om just nu. Jag är trött, okej?

Jahapp.

Jag ska iväg till mor imorgon. Tar mig in till Hallsta och där ska jag sitta i ungefär två timmar tills stockholmsbussen kommer.. Men det gör inte så mycket, faktiskt. Jag har ju min monsterbok (860sidor) att läsa. Jag har min lilla medtagbara kärlek full med droger. Jag har papper&penna. Så det kommer gå hur bra som helst.

Och nu ska jag passa på att tacka världens sötaste pojke för att han har smugglat iväg en av storebrors väskor till mig. Den är FIN, jag lovar. Och nu har den blivit ännu finare, för den har Batmanplåster på sig. (Och vi låtsas inte alls om att det behövs massor av tejp för att hålla dem kvar..)

Ooooch... Som ni har märk/kommer att märka så har lilla söta jag börjat gå i kjol mest hela tiden. Och nej, det ÄR faktiskt inte bara för att jag har så läckra ben att jag måste dela dem med hela världen. Det är faktiskt inte alls därför. Det är mest för att jag har eksem och inte får ha något som sitter och skaver på dem. Byxor gör det. Och när det väl börjar klia, då slutar det inte förrän jag har rivit upp sår. Det räcker med att min hårbotten gör mig galen. Jag behöver inte att det blöder från mera ställen.

På tal om min hårbotten.. Ja, det har varit underbart att ha kort hår. Om inte annat för att det har varit mycket, mycket luftigare och kliat mindre. (Det kliar mest när det blir varmt.) Sen att det är sjukt snyggt på mig är ju bidetaljer, tydligen... Men nu är det slut med det. Jag har lovat, först Galadriel och nu Pratflickan, att låta härligheten växa ut. Och jag har inte så värst mycket emot det, egentligen. Förutom kliandet. För senast idag ville jag kunna ha en fläta. Och igår så ville jag ha en snetofs. Men det är fortfarande jobbigt att det håller på att växa ut. Jag blir GALEN av att varken ha det helkort eller hellångt. (Ohja, detta var väldigt nödig information)

Muuuuuuuuuuuuuuu.......

Så har jag ju självklart massa tråkigheter att babbla om. Fast det tänker jag inte göra. Mwoahahahaaaa, förbered er på en sprattlande, sprudlande Mel som inte tänker längre en halvvägs längs näsan, nästan inte ens det. Om hon inte måste. Och med måste, så menar hon självklart för att uppmuntra andra. Vilket verkar behövas. Vi har massamassa ledsna, fina, underbara människor runt omkring oss nu. Det är inte bra att folk jag tycker om mår dåligt. Det är värre att jag inte kan bubbla sönder det. Prata av mig det. Usch, jag hatar tystnadsplikt ibland. Jag vill prataprataprata sönder problem.

Meeen. Jag är en lillasyster. Jag är tyst om hemligheter. Inget snack om saken. (Usch, vad jag hatar det uttrycket!)

Jag vet inte så mycket mer att skriva om, förutom att beskriva novellen jag just ska sätta mig ned och finslipa samt skriva klart. Nopes, icke Mikaela&Naemi, utan ett helt eget verk. Vi får se vad som händer med den. Tänkte att det var ju senast jag åkte till mor som jag började skriva den (jag var tvungen att sätta mig på ett annat säte än Galadriel, för han hade med all säkerhet inte tyckt om innehållet, och det betyder att den kommer att finnas för allmän betraktelse i min svenskamapp, men inte annars. Precis som med en del andra texter.) och nu vill jag snart ha klar den så jag kan börja på nästa fina historia jag har i huvudet.

Iallfall... Ni älskar mig. Jag hade kunnat skriva ett väldigt, väldigt långt inlägg om hur Angelica ser ut som brunett, men jag tänker inte göra det. Hon är söt, som vanligt, men hon passar fortfarande bättre i blont!

Idag är det 107 dagar kvar till sommarlovet.

Dagens Citat?

"Harvey, Harvey, Harvey Dent. Feed me a cat. Nä det vill han inte. Slaughter is the best medicine. I like this job, I like it. Rasistbonde." - Sammanfattning av filmkvällen. Citat ur olika filmer vi såg. The Dark Knight, American Psycho, Dunderklumpen och Hot Fuzz.

Yours

        Truly

    Mel