MelTheDrog

Måndag 16/2 2009

Kiss me

Flick your cigarette and then kiss me

Kiss me where your eye won't meet me

Meet me where your mind won't kiss me

Flick your eyes at mine then hit me

Hit me with your eyes so sweetly

You know you know you know that

Yes I love you I mean I'd

Love to get to know you

Vet ni vad som är så speciellt med just idag? Jo, det är MM-dagen. Mel&Mary firar ett år tillsammans. Det är... Väldigt skumt. Ni förstår, för ett år sen vid den här tiden hade vi precis fått kontakt och nångång snart så satt jag och läste hennes blogg. Maryslash, ni vet? Det var en lördag, mors dator stod bredvid tvn (där den vita bokhyllan står nu) och jag lyssnade antingen Kents Du & jag Döden, eller The Deadly Snakes Ode to Joy. Det finns en möjlighet att jag lyssnade Hives också, men kanske inte. Det var precis i början av min Hivesperiod... (Vi återkommer till det underbara bandet lite senare)

På tv var det nog Melodifestivalen, för jag kommer ihåg hur vi satt och gjorde ner den. Och så sa Mary att hon gått runt och knarkat Totalvägra i typ ett år, och att hennes moder hade pekat på tvn och frågat, när det visades reklam om små gröna män, ifall Mary skulle göra värnplikt... Det KAN också ha varit i något av våra senare samtal, men jag vet att det var någonstans i början...

Iallfall. Så har MM varit med om grymt mycket saker. Och ett ensamt M funkar inte. Kanske, ett tag, men inte på-riktigt. Aldrig någonsin.
För att fira, eller, ja, jag vet inte riktigt, men jag tänkte lägga upp min övningsuppsats inför nationella i svenska här. Människors möte - Mel&Mary. Den får ett helt eget inlägg. Kom ihåg att jag var trött, och inte VILLE skriva något. (Därför blev det MM, för att vi skulle stå ut.)

Vi kan avrunda med att:
Mary. Du vet att jag älskar dig. Du vet att du alltid kan lita på mig. Du vet att det inte spelar någon som helst roll var jag är eller vad jag gör - för dig är jag tillgänglig hela tiden. (Om inte på mobil så har du nummer hem till både mor och far.) Du vet att jag finns föralltid, och att jag inte lämnar dig. Du vet att du får gnälla. Du vet att du får vara hur Blä du vill. Du behöver inte passa in på något sätt, någonstans, någon gång för att jag ska älska dig.
Framförallt: Du behöver aldrig, aldrig, aldrig någonsin göra något eller säga något för att jag ska finnas för dig. Jag älskar dig, vännen. Oavsett vad du gör, hur du mår allt vad du ÄR, så finns jag och älskar dig. Right?

MM MOT LIVET FÖR FRIHETEN, FOREVER!!!

But do you never wonder?
No?

Idag är det dans i skolan. Ni vet, bugg, foxtrot och vals. Obligatorisk närvaro ("Precis som en vanlig lektion!") mellan 19.00-21.30 i skolans matsal inklusive aula.

Det kan vi få tro om vi vill. Mel sitter hemma, i tryggt förvar, och gottar sig i BRA musik, skriver på novell och klappar Misse.

Så sent som igår önskade jag att Famoj&Fafaj kommer hem snart, för jag har plötsligt fått en enorm lust att promenera bort till dem, komma in i deras varma kök, sätta mig där och dricka te samtidigt som jag lyssnar på de gamla välkända historierna. Samtidigt vill jag inte att Misse försvinner. Det är så skönt att ha någon att klappa på, och krama på, när man känner sig ensam. För att inte prata om när man gråter, för då kurrar han på sitt alldeles underbart fina vis och kommer och lägger sig hos en. Sen, när man kanske vill göra annat så kommer han och lägger sig på en och ser så gullig ut att man inte KAN knuffa bort honom. (Som nu, han ligger i mitt knä där tangentbordet står och jag får inte iväg honom.)

Ett annat kök jag vill sitta i just nu: Gabriels. Eller, ja, det går ju bra att sitta i hans soffa eller fåtölj också. Eller varsomhelst i det huset. (Dock inte storebrors rum, för det är förbjudet område. Man går bara inte in i sina syskons rum om man inte fått direkta order om det. Man gör det inte.) (Inte så att jag springer i hans föräldrars rum heller...) Man känner sig hemma där. Så pang på kom och hämta mig!

No you girls never know

How you make a boy feel

How you make a boy

Iallfall... Så har duktiga lilla Mel lånat Blonde av Joyce Carol Oates. Den är.... Tjock. Väldigt tjock... Men det får gå. En stund morgonläsning på bussen, på hemvägen (ja, man KAN läsa gående... Om det inte är halt.) och möjligtvis en halvtimme på kvällen. Det SKA gå innan jag måste lämna tillbaka den. Boktjuven är ju utläst, men USCH den var bra och jag vill läsa igen. Den har också åkt upp på jag-vill-halistan. Tillsammans med andra bra böcker. Funderar på att köpa ännu ett exemplar av Änglarnas Syster eftersom det jag har är dels sönderklottrat (okej, nästa lär bli det med..) och dels håller på att ramla i småbitar... Men det är när pengar finns. Just nu har jag fullt upp med att få det att gå runt tills lönen kommer. Tyvärr har jag inte fått jobbat något mer, men ändå.. Jag kan ordna annat arbete om jag vill. Mwoahahahahaa!

Något jag HAR köpt är en födelsedagspresent åt Storebror.. När den dagen kommer kan ni förvänta er bild på bdb. För det är en grymt fin present, som kommer att påminna om löften och Storebrors Plikter... Tihi, jag kan knappt låta bli att berätta vad det är! Men... Okej, nu byter vi ämne till. . . .

Oh

Kiss me

Yeah oh flick your cigarette n then kiss me

Kiss me where your eye won't meet me

Meet me where your eye won't flick me

Flick your mind at mine so briefly

Oh you know you know you're so sweetly

Ooh you know I know you know that

I love you I mean I

I mean I need to love

. . . THE HIVES!

OOOOOOOHJA!!! De är tillbaka in på min mp3, med all den energi och glädje det betyder. Liksom, lyssna på 'Walk Idiot Walk' och låt bli att le eller få skumma ryckningar i kroppen som gör att du måste hoppa runt, så tycker jag synd om dig. 'Well Allright' är ju inte direkt dålig den heller, kan jag ju säga. 'Dead Quote Olympics' är lyckopiller, helt enkelt. Citat efter citat kommer i mitt huvud. Hela 'Fall is just something grown-ups invented' är ett citerbart mästerverk som man inte kan göra annat än avguda. Och.. JA, jag glömmer massa låtar. HUVUDSAKEN är att jag förklarar för er hur grymt, skadligt underbara de är. Så att ni vet det. Och ser till att lyssna på dem.
Annan musik vi har hittat tillbaka till... Euhm.. Äsch, vi har iallfall raderat massa dålig musik och har massamassa bra musik nu. Fast jag behöver större minne på mp3n.. Men ändå. Och det var väl kanske inte DÅLIG musik som vi raderade, men vissa människors röst klarar vi inte av, och vissa låtar är helt enkelt... Inte fullt lika lyssningsbara som de vi vill höra.

Sak samma.

Trots inköp innan jul (på Åhléns vid plattan) så har vi inte hunnit lägga in Peace Love & Pitbulls - War in my livingroom 92-97 på mp3n. Skäms på Mel. Men den är bra. Även om PLP inte är lika bra som Imperiet, så är de bra. Massamassa bra, helt enkelt.

I cdspelaren just nu har vi Franz Ferdinands senaste. Vi måste ju öva upp oss inför konserten...

But do you ever wonder?

No?

Fick tillbaka min första inlämnade novell till Tina sedan hon började idag. Den är... Ett ihopplock av Isabelskriverier, och egentligen inte så bra. Vi har lovat Storebror att han ska få läsa, eftersom han var ett så duktigt stöd när jag skrev den. Även om han är gammal och har massa fel i det mesta han säger, så... Ja. Han är min StorebrorGud. Han har väl rätt att vara gammal och gaggig.

Och vi ska börja se till att jag har kvar mina KAPOFFskriverier, så att människor jag har lovat ska få läsa dem (Gabriel och Mary) kan göra det.. Även om de egentligen inte är till för andra att läsa utan mera för min skull att skriva av mig, så kan det vara bra att visa upp utvalda verk för vissa människor, så att de Vet.

Bara så att alla förstår det, så ÄR KAPOFFskriverier något väldigt positivt. Ett sätt att få ut känslorna.

No you girls never know

How you make a boy feel

How you make a boy

Okej. Så det är den här veckan, och sen så är det faktiskt sportlov. Otroligt vackert va? Vi KANSKE ska hem till Anneth på lördagen (hennes dotter skulle operera halsmandlarna så hon kanske måste stanna hemma), och då tänker jag försöka övertala henne att peta in mig till Rimbo (stallet ligger nånstans där) och sätta mig på en buss till sthlm. Eftersom vi glömde ridbyxorna får vi muta oss till någonstans att byta om från älsklingsjeansen till strumpbyxor och kjol... Hejaheja Mel. Iallfall, så tar vi oss hem till mor på lördagen (om vi inte ska till Anneth så åker vi på fredagen) och ser till att städa undan i källarrummet. På måndagen så kommer nämligen Angelica och Alicia. Vi ska ha filmkväll. Galadriel bidrar med The Dark Knight, Dunderklumpen, Hot Fuzz, American Psycho, The Bournefilmerna & Hostel. Själv bidrar jag med Moulin Rouge, Nightmare Before Christmas och filmerna hemma hos mor. Jag TROR att Alicia skulle ta med någon film, men det är inte säkert...
Iallfall, mor kommer att ha åkt hemifrån på måndagen och kommer tillbaka tisdagkväll, så filmtittandet kommer att avbrytas av hundpromenader... på onsdagen packar vi oss alla tre hem.

Antingen på måndagen innan jag plockar upp Angelica och Alicia vid Tekniska, eller möjligtvis innan jag åker hem på onsdagen (vi puttar på Icka och Alicia på en buss och tar själv en senare), så ska jag träffa Lisen. Vi ska träffas, och så långt har vi planerat. Vackert va? Vi pratade förut om att fika. Och det vill Mel fortfarande. Och det är väldigt, väldigt nervöst inför att träffa en av mina största idoler. Alltså, vi pratar om en människa som skriver så att jag ryser. Som kan FÖR mycket om väldigt många saker. Som är massamassa snäll, rolig, trevlig, härlig att prata med och... Ja. Vi ser upp till henne, helt enkelt. Och nu ska vi TRÄFFAS. Läskigt.

Som sagt, på onsdagen rör vi oss hemåt. Då vet vi inte ifall vi hamnar hemma hos Galadriel eller hemma, men då får han komma till mig. Så ÄR det bara.

Sometimes I say the stupid things I think

I mean I

Sometimes I think the stupidest things

Because I never wonder

How the girl feels

Efter omräkning på omräkning kan vi helt enkelt konstatera att Mary har räknat FEL, och att alla som slutar den 11 juni kan glädja sig med Mel. För det är 68 skoldagar kvar till sommarlovet, om vi väljer att räkna avslutningsdagen som 0, vilket vi gör, för vi tänker vara positiva. HAH! Om vi sen väljer att lägga på lovdagar och helger, kan vi gå och lägga oss på hur mycket mer det blir. 116 dagar. Det låter mer. Och det är bara skoldagarna som är irriterande, så det är dem vi räknar. 68 dagar kvar. Höj musiken, andas, en centimeter utanför kroppen finns döden, en sekund bort... Se till att glömma den och ha roligt istället. (Livet är det längsta du någonsin gör)

No you boys never care

You dirty boys'll never care

Hoe the girls feel

Tänkte bara avsluta med att säga åt er att lyssna på den låten jag skrivit här i inlägget. (Vilken det är står längst ner med tjock kursiv text..) Den är verkligen hoppa&lelåt. PANG PÅ!!!

Dagens Citat?

"Vilka droger går du på? För du behöver uppenbarligen starkare..." - Storebror Gud, utsatt för ett Melbabbel anfall efter att hon babblar på i två, nästan tre timmar med Pratflickan.

Yours

        Truly

   Mel

No you girls - Franz Ferdinand