MelTheDrog

Onsdag 17/12 2008

Jahapp. Jag sitter hemma hos mor och väntar på att Gabriel ska ta sig hit. Alltihop blev rörigt i överdrift och jag har ingen aning om vad som händer när vi väl har träffats och allt sådant.. Han kanske inte kan få hämtning hemma hos mig, och hans mamma sitter i möte nästan hela dagen och hans pappa är tydligen inte något alternativ, så... Vi får se helt enkelt. Jag övertalade far att säga ja till att skjutsa in Gabriel till Hallsta, så att han kan åka med sin mamma när hon kommer från jobbet. Problemet där är att vi inte är säkra på vilken buss hon ska ta. Så vi vet inte exakt NÄR skjutsen kommer. Det känns som om vi kommer komma fram till Hallsta och då ska Gabriel hem, för då kommer hans mamma.
Men det tycker jag att vi ignorerar. Det känns som om det inte spelar så stor roll alls överhuvudtaget vad som händer, vilken tid jag kommer hem (mattläggaren är hos oss idag och jag borde vara hemma och hjälpa till, för det behövs.), hur Gabriel ska komma hem eller någonting, bara jag får träffa Gabriel ett tag. Om inte annat så kommer vi åtminstone ha tiden på bussen. F'resten kanske Gabriel får sova hos oss, man kan ju alltid fråga.. Om han själv vill, såklart.

Anledningen till att jag sitter här hemma hos mor och varken är hemma eller i skolan är att alla nior i vår skola var på Dramaten igår och skulle se Drottningens Juvelsmycke eller vad den heter. (Klaga inte på mitt minne!!) Tyvärr blev teatern inställd för att det var tekniska problem. Datorerna som skulle få massor av skärmar åka runt och fixa iordning olika rum och allt var det var hade kraschat. Det var rätt.... Roligt. Att sitta i det där rummet, med vackra tak- och väggmålningar, pampiga läktare och allt vad det var, och höra att datorerna hade gått sönder.. Känslan av magisk gammelhet försvann ögonblickligen. Men men, vi får väl överleva det också.
Men efter det så bestämdes det att alla skulle gå på bio.
Med ont i magen, huvudet, fötterna och allt vad min kropp är, kändes det inte som någon bra idé. Efter en hyfsad dag tillsammans med Carolina och springande i affärer (inköp av strumpebandshållare och trosor - ÄNTLIGEN.) så var jag helt slut. Att sitta tillsammans med min klass på den där mongoliska-kinesiska restaurangen var hemskt. Maten var okej, inte min favorit, men det fanns fruktbuffé med glass också, så jag överlevde ju.. Men sen när Ekorren&DeRakadeNötterna satte igång med sina grimaser, drog ut ögonen sådär ni vet, och höll på att "härma" kinesiska.... De lyssnade inte på lärarna (inte för att de någonsin gör det, men ändå. Man tycker ju att de borde ha någotslags vett på en restaurang, men nope. Och sen tycker man ju att de borde ha vett nog att förstå att man ska respektera andra kulturer och allt vad man ska respektera. Man kan tycka saker och allt, men man ska fanimej inte förlöjliga dem. Speciellt inte när man har fyrtio relativt biffiga killar med den kulturen runt omkring sig... Usch, jag hoppas att de blir påhoppade och nersparkade någon gång så att de lär sig.) när de sa till, och jag tror att det var någon av killarna som inte betalade för sin dricka.
Sen gick vi till Dramaten, och när vi satt där och väntade på att bli insläppta och de började meddela om tekniska fel, så hade vi ju resten av niorna med oss. Och så hade vi de där som var fulla. De som satt på bussen också. Som sprang runt och... Ja, vi var ju inte ensamma heller. Det hade varit en sak: bara vår skola på teatern. Men det kunde vi ju inte hoppas på. Nänä, det var ju vanliga människor där också. Stackarna. Och när vi väl blev insläppta och fick sätta oss och han där nere började prata så kom det ju kommentarer och allt vad det var.

Är det så konstigt då att jag - som kan vara sjuk i huvudet och hoppa runt och flumma och vara väldigt överdriven då och då men som fortfarande ser till att respektera andra människor och se till att inte vara ivägen för någon och allt det där (vanligt, normalt hyfs) - som redan är trött blir ännu mer trött och arg, bara vill därifrån? Ingen direkt kommentar på mig under hela dagen, förutom att Ekorren sa "jaja" när jag sa åt honom att "FÖR I HELVETE sluta bete dig på det där viset! Vafan, vad har dina föräldrar hållt på med hela ditt liv!? Vet du inte hur man beter sig eller? HÅLL KÄFTEN OCH SITT STILL!" på restaurangen. Men det var ju inget man brydde sig om så. (Och visst pappa, jag kanske inte hade behövt säga så och jag hade inte behövt bry mig - men nu är det så att jag inte kan sitta där och inte bry mig när de är dumma i huvudet. Jag måste säga ifrån.)
Och mor bor ju inte så långt bort. Det tog väl lite mer än en halvtimme eller något att ta mig från Hötorget hela vägen hem till mor. Sandra hämtade mig vid Gullmarsplan. Och överallt finns Mary. Jag var ju på T-centralen. Och jag var vid Gullmars. Jag gick förbi Pressbyrån där vi var. Jag gick förbi Apoteket. Jag stod och väntade där hon och jag stod och väntade. Saknad till nästan tårar blev hon. Iallfall så kom jag hem till mor vid lite över nio, och där så telefonade vi på GosAnna ett tag, det behövdes. Fast vi hjälpte nog inte så mycket. Och vid tio ungefär så nanade vi. Det tog fem minuter sen så sov jag. Utan några drömmar alls.

Gabriel ringde nyss, han är vid Masten ungefär. Så jag ska väl börja klä på mig och möta honom. Usch, vad jag Saknar honom.

Johnny Cash är massamassa gos. Visst, han gör Hurt okej, men Nine Inch Nails gör den fortfarande bäst. Men nu pratar vi andra Cashlåtar. 'Guess things happen that way', 'Hey porter', 'I got stripes', 'Long black veil', 'I still miss someone' och 'A boy named Sue' är bara några få av de som får mig att bli glad.
Cash röst gör mig lugn.
Jag får städlust av att lyssna på honom.
Det är bra texter.
Det är bra musik.
Det är underbara minnen av en sommar i telefon med Gabriel, när alla problem var väldigt långt borta, och städning av Annies rum.

Men nu ska jag möta Gabriel.

Tjosvejs på hela världen!!!


Dagens Citat?
"I woke up sunday morning with no way to hold my head that didn't hurt
And the beer I had for breakfast wasn't bad so I had one more for dessert" - Johnny Cash, Sunday morning coming down.


Yours
        Truly
   Mel